Bilköp, bröllop, böcker och även lite banaliteter

Senaste månaden har berikats av diverse trevliga upplevelser. Min oäkta halva och jag beslutades oss slutligen för en bil vi ville ha och efter många resor (utan bil) fram och tillbaka blev det slutligen en som passade våra höga krav: snygg och billig. Det blev en, till min sambos stora skam, en Volvo. Fast att även han tyckte den var snygg kan inte förnekas. Tjugo mil senare kan det konstateras att bilen fortfarande inte gått sönder varpå vi därav kan dra slutsatsen att det var ett bra köp.


Bröllopet är säkerligen för mina bloggläsare en stor besvikelse (såvida bloggläsarna inte består av nära och kära till brudparet) eftersom jag varken har något elakt, ironiskt eller negativt att säga om det. Det var bara fantastiskt vackert,med en superhärlig fest efteråt fylld av superhärliga människor. Eftersom Bengt och jag var ute i god tid innan bröllopet slapp vi stressa och glömde därför inte kameran hemma. Det sistnämnda var dock en god lögn, vi stressade och glömde alltså till mitt stora förtret kameran hemma. Mobilkameran erbjuder en hel del ovettiga bilder från bröllopet, och det finns endast en som bara är liiiite suddig och lite dålig som får duga som bevis för att vi faktiskt befann oss där. Jag väljer att skylla allt på Bengt.

Till brudparet:
Tack för en underbar tillställning, det var fantastiskt att få dela Er stora dag tillsammans med er i goda människors lag. Är så glad att ni funnit varandra, ni är två fantastiska människor som har en speciell plats i mitt hjärta. Jag önskar er all lycka och framgång i livet, med äktenskap, karriär och framför allt familj!

På onsdag kommer min syster hem från Norget. Hon verkar bli klokare med åren. Allt tyder på det eftersom hon är smart nog och har planerat flytten tillbaka till Sveriget. Äntligen! Det finns alltså hopp även för söstra mi.

Läser Brott och straff för tillfället. En god bok av en mindre glad ryss. En bok som bör läsas, den har oförtjänt dåligt rykte. Den må vara tegelstenstung och därmed ett lämpligt mordvapen, men i övrigt erbjuder den en rysligt fantastisk handling och i synnerhet en otrolig människoskildring.

Mina bekännelser

Nu är jag förbannat trött på snön. Och februari: månaden som utger sig för att vara så kort men egentligen är helt fantastiskt lång. Jeeeez. Universums längsta vintern har vi haft och jag har hunnit glömma vilken färg det är på marken under allt det vita. Löpturerna går snarare ut på att hålla sig uppe på två ben än att man ska ta sig runt på snabbaste möjliga tid.

En förkylning har utmanat min übermenschenkropp. Jag är för tillfället världens mest stressade människa, men jag har ändå tid och ork att bemästra små virus. Att de ens vågar ge sig på mig? Modigt men dumdristigt.

Snart sätter vinter-OS igång. Även om jag hatar skidsport ser jag fram emot det. Att kolla på skidsport på tv är det värsta som finns, -huvudsakligen för att publiken står och slår på irriterande kobjällrorna - fixar inte ljudet, men det finns många andra anledningar till att inte gilla skidsport: det är kallt, skidåkarna är snoriga och äckliga, och de önskar sig snö som jag så förtvivlat försöker önska bort. Däremot är ju ishockey väldigt roligt att titta på. Ett gäng hetsiga killar med klubbor i hand och en massa skydd som innebär att de kan puckla på varandra ganska hårt utan att få ont, vilket de också gör. Det kallar jag sport.

Jag hoppas mina bekännelser var trevligare att läsa än boken Augustinus bekännelser som läses i litteraturvetenskapligt syfte just nu. Ett litet smakprov:

Är det någonstans och någonsin orätt att älska Gud med hela sitt hjärta, med hela sin själ och med hela sitt förstånd, och att älska sin nästa som sig själv? Skändligheter som är mot naturen, sådana som sodomiterna begick, bör vi då överallt och alltid sky och bestraffa. Om alla folk gjorde så skulle de vara hemfallna åt samma dok, enligt den gudomliga lag som inte skapade människorna så för att de skulle utnyttja varandra på ett sådant sätt.

Just det. Jag håller på att avlida av uttråkning... ska "bara" stå ut i 289 sidor till...

Drömmar att avundas?

Det är tur att man i dessa mörka, dystra tider med evighet till vår och ljus och våffeldagar, har en rolig oäkta hälft att skratta åt i alla fall. Eftersom han är en hårt arbetande man (?) är han mycket trött på kvällarna, vilket ogärna erkänns varpå han försöker somna i smyg framför TV:n i soffan. Detta hade förmodligen fungerat alldeles utmärkt om han hade låtit bli att prata i sömnen. Häromdagen hoppade han till i insomningsstadiet och kläcker ur sig "Jävlar vad halt det var!". Puckot drömmer alltså om att han är ute och promenerar med hundarna och halkar. Dylik intressant dröm verkade han ha några kvällar tidigare då han i sängen konstaterar "Korgen är för liten". Då är puckot alltså och handlar på Citygross och konstaterar att vi behöver en korg till. Man behöver inte vara drömforskare för att förstå vad min käresta drömmer om; han tycker om att hjälpa till hemma!

Annars tycker jag uppenbarligen det är hysteriskt roligt att köra in lypsyl i ögat på sambon, det var längesedan jag skrattade så mycket, eller helt enkelt fråga hur många de vise männen var. (Uppenbarligen råder det en viss ovisshet kring detta i hans fall, då han hävdar att de var sju och inte tre)

Annars går livet sin gilla gång. Det verkar i alla fall som min saknade systra mi verkar hitta ut från Norge så småningom. Hon verkar tro att hon ska flytta hem till Sverige, jag vet inte vem som ska förklara henne att Skåne inte tillhör Sverige. Om inte annat lär hon väl upptäcka det själv när hon står under Trelleborgs krukade palmer och undrar vilket språk skåningarna kommunicerar på. Helt obegripligt.

Hörde för övrigt, angående språkförbistringar, en ölänning erkänna att han förmodligen var dålig på svenska eftersom han kommer från Öland. Personligen tror jag det har med inavel att göra snarare än att Öland skulle vara ett eget land.

Fulväder

Solen har trängt sig fram genom molnen och vädret har blivit riktigt obehagligt. Det sticker i ögonen och jag ser dammkornen på golvet och de oputsade fönsterna... Det är inte lätt att plugga med solen i ögonen. För tillfället är det den härliga Don Quijote, kan erkänna att den är läsvärd i en nyare översättning än de gamla jag försökt traggla mig igenom, men den är fortfarande inte mer än så. Cervantes är liksom Shakespeare överskattad. Slutdiskuterat.

Nästa ämne som är slutdiskuterat är vargjakt. Jag klarar inte den diskussionen utan att bli alldeles rosenrasande blågrönt förbannad. Sveriges vargbestånd ska berikas, låt dem käka upp älgarna så kan alla skjutgalna jägare hålla sig hemma och göra något vettigare än att springa i skogen i tid och otid. Läste att det var större risk att bli vådaskjuten av en jägare än att bli överfallen av en varg. Jägarna är alltså farligare än vargarna. Slutdiskuterat.

Det är helt sjukt vad snö vi fick i år (jag sa ju att det skulle bli en vargavinter!) - vilket kommer innebära att det blir en varm och torr sommar. Gutt. För tillfället går det dock bara att sända en tacksamhetstanke till den som kom på att over-knees skulle vara inne i år, det är väl behövligt när jag trampar runt ute på kattrumpan med snö upp över öronen. Snart ska all snö bort. I min fantasivärld kommer det regna en natt och all snö kommer vara borta utan slask och elände. Våren kommer dagen därpå med värme och solsken.

Varför ska övergångsperioden mellan vinter och vår vara så smärtsamt otrevlig?

Nä, nu får jag väl återgå till den galne riddaren. Den blir visst inte läst av sig själv.

Distansierat

Föreläsningen avnjöts i soffan. Att läsa på distans må ha sina nackdelar men får jag sitta i soffan och lära mig saker tänker i alla fall inte jag gnälla. Dock är det svårt att ha seminarium på distans. Man måste trycka på en knapp och visa att man vill säga något och därefter fördelar kursledaren ordet. Jag kan alltså inte sitta och vifta frenetiskt med handen, harkla mig eller bara helt enkelt prata utan att bli tillfrågad längre. Det gynnar inte när man har guldfiskminne och får vänta en kvart på att säga det man har tänkt säga. Men det är svårt att låta bli att förundras över hur praktiskt det är med internet.

Helgen avnjöts med att fira 85-årsdag hos morfar. Det var fantastiskt roligt att träffa den Stockholmska delen av släkten som man dessvärre inte träffar så ofta. Vi träffas så sällan att det hinner bli fler och fler varenda gång. Det är väl visserligen tur att det föds fler än dör i släkten, jag har inte lust att gå på en endaste begravning de närmaste åren.

Min morfar är fortfarande rolig, trots åldern. Han har sina egenheter som vägrar ge vika. Presenterna ska exempelvis sprättas upp med brevkniv varpå pappret viks och sparas. Man kan alltså få tillbaka pappret runt en present så småningom, och har man riktig otur får man tillbaka presenten också. Dessutom har han mögel i källaren.

Idag fyller min oäkta hälft år. Vi blir återigen lika gamla och jag kan äntligen andas ut och låta livet återgå till det normala. Det vankas frukost på sängen, trerättersmiddag samt presenter som sig bör på en födelsedag, och jag ikläder mig rollen som en servil serviceinriktad husfru. Hur jag lyckas med rollen ska vi låta vara osagt, men jag kan tänka mig att en och annan bloggläsare sitter därhemma och garvar när han/hon läser det.

Julegran blir fulegran

Näslundska/Millerfeltska residentets första julgran blev ju som väntat oerhört snygg. En kungsgran som kunde hålla för två katter á 4 och 2 kg samtidigt utan att grenarna gick av. Mattis var nog gladast av alla för granen, han satt där bakom om smög på oss andra och flög ut med ett stridsrop i tappra försök att skrämma ihjäl förbipasserande. Annars satt han och slog på julgranskulorna som små boxbollar. Granen välte fyra gånger och fick stagas upp med hjälp av snören så vi skulle slippa torka upp julgran från golvet varje morgon.

Så här fyra veckor efter jul kan det vara svårt att komma ihåg varför man skulle ha julgran. Den har stått avklädd och mörk i en vecka nu, barrar riktigt ordentligt och är inte ens intressant i egenskap av kattleksak. Den svåra biten var alltså att bli av med den eftersom hyresvärden av någon outgrundlig anledning inte kan ta hand om den. Jag har alltså fått montera ner den. Det skulle ha varit tämligen enkelt om vi nu talat om en plastgran, men eftersom detta alltså är en riktig gran har jag fått gå loss med sax och fogsvans. Numera förvaras granen i en sopsäck med undantag för det sista av stammen, som står kvar lite snyggt i julgransfoten.

Det är nästan alltid roligt med julgran.

Så var vi tillbaka igen...

Efter ett ytterst obefintligt bloggande de senaste två månaderna är jag återigen tillbaka till att berika internet med mina fantastiska blogginlägg. Jag har inte saknat bloggen ett dugg, och anledningen till att jag är här beror enkom på att jag är skyldig världen detta.

Detta är en oerhört ledig dag. Alla mina betyg är klara, nästa kurs börjar imorgon och jag har slitit hela helgen på Pensionatet Pärlan. Det är otäckt att vara ledig. Jag har helt plötsligt tid att sitta och titta på snön som vräker ned utanför, vilket jag tillåter eftersom det är januari och då får det snöa. Jag har även möjlighet att bida min tid till att störa mig på husbygget utanför. De har kommit en bit, har börjat få upp husgrunden, - samt en gigantisk lyftkran som förpestar min tillvaro ytterligare med att vara ful och lysa på natten. Förutom att det är fult irriterar jag mig på ljuden. Jag tycker inte om att höra folk arbeta, ska de nu absolut göra det får de göra det så jag slipper höra eländet. Det är därmed oerhört svårt att inte skratta hånfullt och skadeglatt åt byggarbetarna som traskar runt i snön och kämpar mot vädrets makter för att få sitt jobb gjort, inte för att jag försöker låta bli att hånskratta, men...

I övrigt har det inte hänt mycket med livet. Det har blivit ett nytt år, vilket kommer förnekas in i det sista eftersom det innebär att jag fyller 30 år detta år. Eftersom detta faktum är så fantastiskt otroligt borde det inte kunna hända, och därför har jag mycket svårt att det överhuvudtaget kommer att ske.

Efter två månaders tid i villfarelse har jag förutom inte bloggat inte heller tränat, vilket satt sina spår. Jag förnekar även detta och har snörat på mig löpskorna - som ser alldeles för oanvända ut - för att ge mig ut på löpturer innan sommaren kommer och folk upptäcker att den där tjocktröjan faktiskt inte var tjock utan tunn och jag har alldeles för mycket fett under.

I övrigt finns inget nytt att rapportera, förutom det att bloggen kommit igång igen, och uppdateringar kommer ske mindre sporadiskt framöver.