Livets mysterier

Nu när jag sitter här, på förbättringsvägarna efter en svit med 39,8 graders feber (ja, jag avsäger mig min übermenschentitel eftersom jag uppenbarligen inte förtjänar den), är det inte alltför lätt att roa sig. TV-tablån är i mina ögon undermålig. Så vad gör man om inte sätta igång och försöka lösa livets sju största mysterier?

Varför dansar Ellen DeGeneres i början på varje show när hon uppenbarligen inte kan? Det ser ju bara för jvligt ut!

Vem är det som bankar i källaren? Är det Bosse månne?

Varför kommer en olycka sällan ensam? Misery loves company?

Var tar alla lägenheter vägen när man letar efter dem? Jag skulle tippa på att det har något med att göra att jag aldrig följer mainstream, vilket innebär att när jag vill flytta vill ingen annan det.

Var kommer allt slem ifrån?

Varför smakar kaffe så äckligt men luktar så gott när man är sjuk?

Varför blir alltid mina husdjur så korkade? Är det en biverkning av att leva tillsammans med ett geni som jag?

Varför blir man tröttare av att sova för mycket?

Nu ska jag bara lösa dem också. Återkommer.

Brott i borgen

Glad i hågen begav jag mig till lägenheten för att fixa det sista innan visningen på lördag.

- Oj vad stökigt det är, konstaterade jag när jag kom innanför ytterdörren. Sist jag såg lägenheten en vecka tidigare hade mäklaren varit där och fotograferat för lägenhetsannonserna. Hade jag verkligen stökat ned så mycket efter att han gått?

Konstaterar att TV:n är borta. Och DVD:n. Inser att någon har öppnat varenda skåpslucka i köket. Kläderna i garderoberna är utslitna. Min skokartong med "bra-att-ha-grejer" är uttömd över hela sängen. Min medicin-låda ligger utströdd över hela köksbänken. En skåpslucka ute i köket har trillat ned.

Någon, eller några, har alltså tagit sig in i min lägenhet. Det är brytmärken på altandörren.

Polisen kom på en kvart och tog fingeravtryck på en flaska med gin som inbrottstjuvarna hittat i ett av kökskåpen och ställt ut på soffbordet. Det var även ett skoavtryck ute på altanen.

Chocken kom långt senare. Det tog ett tag innan jag förstod vad som hänt. Obehaget är ett faktum, och just nu känns det som om jag aldrig någonsin mer kommer kunna känna mig i trygg i mitt eget hem. Tur att jag har Bengt och hundarna. Cherry skulle aldrig släppa in några inbrottstjuvar i vårt hem.

Nackskott på inbrottstjuvar.

I'm in a band

Det händer att jag snöar in på spel. En gång i tiden var det Nintendo 8-bitars som gällde, och än i dag tycker jag det är få spel som lyckats bräda Super Mario Bros. Det är min barndom: Zelda, Super Mario, Duck Hunt, Kid Ikaros, Bionic Commando, Ski or Die... Det var så vi umgicks, syskon och kompisar. Fast spelade jag med syskonen så resulterade det alltid i slagsmål. De där fina handkontrollerna med vassa hörn var alldeles utmärkta att klubba någon i huvudet med. Så småningom kom PC:n, och man fick börja spela spel som Need for Speed, eller Frankenstein's Monster (kommer du ihåg Kapten Å?). Jag hade en nördperiod med Toca Racedriver under senare år, och i sinom tid blev det Battlefield 2. Det var spel som satte sig så pass att jag inte ville göra något annat än att spela. Tid och rum glömdes bort.

Nu är det Rock Band. Jag är totales insnöad på Rock Band 2. Det har blivit alldeles för sena nätter som resulterat i förlorad sömn bara för att jag föredrar att sitta och klinka på en låtsasgitarr i plast istället för att sova, plugga, äta, kolla på TV eller ens surfa som jag så gladeligen är beroende av. Förhoppningsvis går det över snart.

Det är i alla fall tur att våren har kommit till Kalmar nu. Vissa förnekar den dock, och menar att det vita vattenlagret i fast form på marken är ett tydligt tecken på att det fortfarande är vinter. Jag menar att det kan snöa på våren också, vilket det nu uppenbarligen alltså har gjort. Beslutet om att det var vår kom i söndags, då fåglarna kvittrade våraktigt och solen sken. Dagen i ära fick vinterjackan hänga kvar på kroken i hallen och jag njöt av den smått kyliga vårpromenaden i dubbla munkisar. Att det sedan toksnöat i ett par dagar nu, bryr inte jag mig om. Det blev vår i söndags. Pronto. Odiskutabelt.

- och när jag i inlägget ovan diskuterat "vår" har jag alltså syftat på årstiden och inte pronomet som vissa verkar vilja tolka det som så fort jag har nämnt att det är vår.

Grundlagarna - anything that can go wrong will go wrong

När jag var yngre insåg jag, cynisk som jag är, att det bara var att inse fakta och leva efter Murphys lag. Idag har jag insett att Murphys lag är så pass relativ, att den inte går att leva efter. Hemligheten är alltså att ignorera Murphy, acceptera hans sanningar och därefter skratta ödets nycker rakt upp i ansiktet. Detta är receptet på lycka. Lite ungefär som Michael Douglas' Liftarens guide till galaxen: Det är inte svårt att lära sig flyga, det handlar bara om att man ska missa marken.

Har sammanställt lite saxningar från Internet kring just Murphys och O'Tooles grundlagar, bara för att hjälpa er att hitta lyckan.

Murphys grundlag:
Allt som kan gå galet gör det, och vid sämsta tänkbara tidpunkt.

O'Tooles tillägg till Murphys lag:
Kan ingenting gå galet, gör det ändå det.
Fysik

Murphys termodynamiska lag:
Allt blir värre under press.

Lagen om den selektiva gravitationen:
Varje föremål faller så det ställer till med mesta möjliga skada.

Arkimedes princip enligt Murphy
När en kropp nedsänks i vatten, ringer telefonen.

Om saker lämnas för sig själva, kommer de snabbt att gå från dåliga till sämre. (en variant på termodynamikens andra huvudsats)

Ginsbergs teorem: (egentligen en variant på termodynamiken, ungefär)
1. Du kan inte vinna.
2. Du kan inte få oavgjort.
3. Du kan inte avsluta spelet.

Inom vetenskapen klassificeras döda ting i tre kategorier:
1. De som inte fungerar
2. De som går sönder
3. De som man tappar bort.

Matematik/statistik

Murphys konstant:
Sannolikheten att en sak går sönder är direkt proportionell mot dess värde.

Sodds andra lag:
Förr eller senare måste sämsta möjliga omständigheter inträffa.

Logik är att systematiskt komma fram till fel slutsats på ett övertygande sätt.

She comes with a handy bag!

Det är ju märkligt vad detta fantastiska, i synnerhet kvinnliga, fenomen handväskan kan fascinera. Den manliga delen av mänskligheten verkar oerhört avundsjuka på denna få förunnade accessoar. Ändå verkar det finnas vissa kvinnor som väljer bort denna möjlighet, vilket dock kompenseras av andra som brukar detta föremål i det yttersta.

Vissa byter handväska lika ofta som skor, typ varje dag. Andra har samma i 20 år. Jag köper ny handväska när den börjar bli för full av skräp. Då köper jag helt sonika en ny väska och lastar över det viktigaste, typ plånkan och nallen, i den nya. Min gamla "soptipp" hängs in i garderoben. Statusen på min nuvarande väska är "medel", dvs att den egentligen innehåller alldeles för mycket skräp, men att det ännu inte spårat ur.



Detta går att finna:
1 flaska med tre dagar gammalt vatten
1 plånbok
1 mobiltelefon
1 paket med cigaretter (slutade röka för en månad sedan
3 pennor, 2 av dessa är ur funktion
1 lock till kaffemugg
1 hårborste
1 måttband (??)
1 halsband
1 cykellyse, bak
1 ölkapsyl
39 kronor i mynt
1 deo
1 leksaksmus för katter
1 hårnål
1 skruv
16 plastkort
3 kvitton
nycklar
1 sytrådsrulle, svart, med synål

Sistnämnda föremålet är lite farligt, eftersom man ständigt sticker sig på nålen när man letar efter något i väskan. "Aj satan!" säger man då och sen får man skäll av pojkvännen för att man fortfarande inte har plockat ur nålen ur väskan.

Man kan tycka att detta låter som om min handväskas innehåll redan spårat ur och innehåller alldeles för många onödigheter, men jämförelsevis är alltså inte detta fallet. Detta är föremål som jag en gång gått runt med i handväskan utöver det vanliga:
1 gatsten (har även hänt att jag haft en tegelsten i väskan)
1 skruvmejsel
1 tub kontaktlim
1 gaffel
1 ask läkerol, fast enbart innehållet i den
spritpennor
cykelpump
- och annat bråte

Jag är dock tvingat mig själv att hålla mig till mindre väskor, då de större väskorna tenderar innehålla fler onödigheter än de mindre. Allt som ligger i min väska är definitivt där av en anledning. Och ibland kommer det faktiskt till nytta. Det har hänt. En gång gick till exempel något sönder, men som tur var hade jag kontaktlimmet med mig och kunde laga det. Jag minns det som om det var igår.Nästan...