Wrap rage

Wrap rage: Den nya så kallade folksjukdomen som kan orsaka omfattande personskador. En person som lider av wrap rage känner hat och ilska när denne ska öppna ett paket eller förpackning, personen i fråga kan frustrerat börja försöka slita upp paketet eller förpackningen med bara händerna eller använda diverse närliggande tillhygge. Det är här personskadorna uppstår, då diverse närliggande tillhygge inte alltid är särskilt lämpligt. Detta fenomen har blivit allt vanligare i dagens förpackningssamhälle då förpackningar blir allt vanligare. - När jag hörde om det här på radio höll jag på att dö av skratt och insåg att det här faktiskt var något jag själv led av. I synnerhet när jag ska öppna kartonger som är tejpade med pakettejp, av någon anledning måste jag använda händerna i första hand och försöker slita upp paketet. Funkar inte det tar jag till något bra tillhygge som råkar ligga i närheten, vilket kan vara en skruvmejsel, gaffel, sax, kniv, hammare och för min del så är nog det absolut vanligaste tillhygget en kulspetspenna. Jag kan bli så arg och frustrerad att jag slår på paketet, i synnerhet när jag ska öppna DVD-skivor, CD-skivor eller annat som är förpackade i sån där otäck plast. Helt friskt, va?

Om wrap rage

Det är jag och kungen

När man inte kan somna passar det alldeles ypperligt att plocka upp podden och blogga genom den. Det tar nämligen arton gånger så lång tid och är alldeles fantastiskt frustrerande. Jag har bara skrivit två meningar men börjar redan ångra mitt tilltag. Det är inte så att jag inte har något att blogga om - jag har massor av lämpliga ämnen att behandla - det är bara det att jag inte riktigt har orken att behandla dem just nu. Klockan är ju faktiskt tjugo över elva (ve och fasa! Snart spöktimmen) och det vore ytterst märkligt om man påbörjade inlägget ena dagen för att avsluta det nästa dag. Funkar inte riktigt.

Förmodligen kommer jag tvingas att radera inlägget imorgon eftersom det antagligen är sjukt osammanhängande och mina tre trogna läsare kommer därmed förlora respekten för mig, vilket kommer resultera i att jag inte har några läsare alls. Jag kan lika gärna lägga ner kvällens , nattens, bloggande innan jag gör mig olycklig. Kanske kommer jag kunna somna ändå?

Nåväl. Kungen ligger nog också vaken i natt...

Aliens, finns de?

Vad hände liksom? Är hon föräldralös? Finns det någon i världen som bryr sig om stackars Kissie som kan tala om för henne hur hon ser ut?

Joråsåatte. Det gick ju bra med två bloggar samtidigt. Jag trodde jag skulle bli stressad av det, men det blev jag inte. Däremot har jag inte skrivit så många inlägg, och det är den här bloggen som blev lidande. Har ju typ två läsare på den här bloggen mot hundra unika läsare om dagen på Alvas blogg. Det var svårare än jag trodde att värpa fram Alva-fria inlägg, men det lossnar väl antar jag.

Jag kan ju berätta om min sjuka dröm jag hade inatt, vilken förmodligen berodde på att jag i morse när jag ammade låg och tänkte ut att jag skulle skriva ett inlägg med rubriken Aliens, finns de? och ha en bild på Kissie som jag hittade på Katrin Zytomierskas blogg. Sen spann jag vidare på det där med kända bloggare. Och i huvudet spydde jag galla över Alex Schulman som i mitt tycke är en stor tönt. Katrin har sannerligen bytt upp sig när hon blev tillsammans med Bingo. Han verkar levnadsglad och positiv, till skillnad från den bittra människan Schulman som har skaffat sig ett kändisfejs på att skriva ner folk. Så det gör han, sitter och skriver ner folk, och tror att folk blir upprörda. Det är väl ingen som bryr sig om Alex Schulman? Fast jag ger väl inte så mycket för Katrin Zytomierska heller, fast jag dyker in på hennes blogg ett par gånger i veckan. Det är trevlig läsning när man inte har något bättre för sig.

Nåja, tillbaka till min dröm, där träffade jag Alex Schulman och hans dotter Charlie. Och trots att jag tycker han är en fjant så fjäskade jag som fan för honom. Pinsamt.

Strul med blogger

Håller på att bli helknäpp. Har två olika konton i blogspot då jag har två olika bloggar, och idag fungerar inte in- och utloggning som det ska. Fantastiskt irriterande. Jag har fått blogga i word och sedan klistrat in inlägget i bloggen. Just nu fick jag skriva ett helt meningslöst inlägg bara för att komma åt min bloggsida med rätt inlogg... Kul!

Veckomål

Det blev inte som jag tänkt mig förra veckans prestationer, jag hade inte räknat med att helgen skulle bli uppbokad på annat håll och därav kunde jag inte uppnå allt jag åsatt mig.

Jag gick i alla fall 27 km totalt och cyklade 5 km.

Den här veckan kör vi:
25 km promenad
15 km cykling
4 km löpning

Så får vi se hur det går...

Royalist - javisst!

Aka LÅT MIN KUNG VARA!

Medieuppbådet kring kungafamiljen som råder för tillfället är överdrivet, löjligt och alldeles fantastiskt onödigt. Jag kan säga att jag i stort sett tagit för givet att kungen någon gång i sitt liv varit på strippklubb. Han är ju kung. Klart man går på strippklubb då? Vanliga Svenssons gör det, varför skulle inte kungar göra det? I vems värld är det svenska kungahuset så glorifierad att vi tror att det är ett gäng helgon som sitter på tronen? Inte i min i alla fall. Och jag gillar svenska kungahuset ändå. I min värld är det ingen som skakas om av dessa "skandaler" som för övrigt bör tas med en nypa salt. Det är ett gäng galningar som skriver böcker för att de vill tjäna pengar och gör smulor till brödlimpor och deras polare journalisterna hänger på. Och Aftonbladet och Expressen publicerar det. Och TV4 visar det på sina nyheter.

Under tiden sitter svenska folket där hemma och skruvar obekvämt på sig och bara väntar på att mediamobben ska ge upp och hitta något annat att hetsa kring. Det känns bara olustigt att det ska göras en så stor sak av det hela. - Vänstern sitter väl naturligtvis och jublar och inbillar sig att de fått vatten på sin kvarn.

Men i min värld är kungen bäst, klockren och urskön, det kvittar om Camilla Henemark varit hans älskarinna eller om han varit på porrklubb. Jag gillar hans person och hans professionalitet, det han gör, det han gjort och det han kan. Det han gör i hemlighet kan få förbli hemlighet. Allt behöver inte alltid föras fram i ljuset.

Låt kungahuset vara i fred.

När man ändå är ute och går...

Jag har en tendens till att promenera lite längre än vad jag tänkt mig. Eftersom jag är så wild and crazy och inte planerar promenaden innan jag går hemifrån vet jag bara på ett ungefär vilket håll jag ska gå åt och hur länge jag ska vara borta. Men när jag väl är ute och går låter jag snarare mysfaktorn att styra än hur nära jag har hem. Är det en mysig stig eller en vacker väg i närheten går jag på den, även om den leder åt fel håll. Därför blir promenaden ofta lite längre än vad jag ämnat. Jag ska ju bara gå en liten runda så hundarna får kissa, tänker jag och tar på mig ett par snygga men dock mindre bekväma skor. Jag ska ju bara gå en kortis, tänker jag och lämnar balkongdörren öppen. Det här blir inte så tungt, vi ska ju gå högst en kvart, tänker jag och sätter Alva i bärselen.

Så idag har jag gått 4,5 kilometer i skogen, med två hundar och en åttakilosbebis på magen i ett par skor som jag får skoskav av och alldeles för mycket kläder på kroppen. Medan balkongdörren står öppen där hemma...

Men skönt var det!

En halvmil senare...

Idag besteg jag Gula Faran (cykeln) för att avklara en etapp av den där milen jag åsatt mig själv att cykla denna vecka. Det gick inte särskilt bra. Det är inte lätt att ha blivit tjockis utan muskler. Eller, rättare sagt, att bli tjockis är lätt - det är svårare att sluta vara det.

Efter en kilometer hade jag mjölksyra. Hepp. Efter andra kilometern blev jag omcyklad av en söndagscyklare - själv höll jag på att dö stora utmattningsdöden. Mjölksyran förpestar mina lårmuskler, jag har svår syrebrist och därav allvarlig andnöd samt svettas som om jag lider av någon tonårssjukdom. Efter tredje kilometern blev jag omcyklad av ännu en söndagscyklare. Jag flåsar där i mina träningskläder, tycker jag är skitduktig, och så kommer sånna-där-som-har-jobbat-hela-dagen-idioter och kör om mig.

Hepp.

Det är psykiskt nedbrytande ska jag tala om för dig. Men när jag väl sitter här hemma i soffan och bloggar om eländet mår jag alldeles fantastiskt bra och begriper inte riktigt varför initialmotståndet är så stort. Man blir ju så pigg av att röra på sig och det känns som om hjärnan fått en syreboost. Så jag lär väl göra om det, förhoppningsvis. Löpning imorgon kanske?

Inte så viktigt

Jag kämpar med min vikt. I synnerhet med att komma igång med träningen ordentligt. Jag fick tips om att jag skulle sätta upp delmål varje vecka, så att det inte ska kännas så tungt och för att få saker gjort. Kilometerna får fördelas fritt i olika etapper.

Förra veckans mål var:

Promenera minst 30 km, varav 10 måste vara rask promenad (jag gick cirka 36 km totalt)
Cykla 10 km (jag lyckades cykla 5 km)

Denna veckas mål är:

Promenera minst 30 km, varav 10 km rask promenad
Cykla 10 km
Löpning 4 km

Jag har på 8 veckor tappat totalt:
5,5 kg
7 cm midja
7 cm stuss
4 cm lår

Önskemålet är naturligtvis att jag hade tappat sisådär tio kilo till, men man får vara nöjd så länge det går åt rätt håll.

Dimidium facti, qui coepit habet - den som börjat har gjort hälften.

Inga kommentarer

Det är klart att jag inte tittade på Melodifestivalen igår. Skulle aldrig få för mig att utsätta mig själv för sån där otäck musik självmant. Självklart inte. Eller, vi planerade liksom inte att se på det i alla fall. Det liksom bara blev så. Vi såg en film till middagen varpå vi vid filmen slut slog över till TV:n och då råkade den där sångtävlingen börja. Så det bara blev så, då räknas det inte.

Och hade vi inte börjat prenumerera på tidningen hade vi definitivt inte suttit och fyllt i vår egen poäng för bidragen. Men nu hade vi tidningen hemma och den låg uppslagen så det bara blev så.

Och alla bidrag var mer eller mindre dåliga. Man får ranka de som man absolut inte vill ska vinna och gå nerifrån och upp för att komma till vinnaren. Jag tänker definitivt inte kommentera tävlingen mer än så. Förutom att jag tycker det är lite väl att kalla det svensk seger. De tävlade inte för Sverige, alltså är det inte svensk seger. Istället borde man vara förbannad på att de inte skrev musik för sitt eget land utan vänder sig till Asserbaddjan och gör en vinnarlåt åt dem. Landsförrädare.

Attackerade igen

Emma:

Och så hände det sig igen, vi blev attackerade. När vi, jag, Alva och hundarna, som minst anade det, promenerandes ner mot badstranden nere vid Talludden - där det för övrigt är hundförbud. Till mitt eget försvar hade jag inte tänkt att gå ner till badstranden , utan tänkt svänga in på stigen som slingrar sig genom den vackra björkdungen. Det är då det händer. Jag hör en kvinnoröst skrika helt hysteriskt och jag ser något litet, fluffigt, vitt med fladdrande öron komma springandes rakt mot oss.

Vi stannar och väntar in den lilla onda besten. I det här läget kan jag inte göra någonting, utan bara hoppas på att matten ska hinna fram. Flyr jag så skulle jag bara förvärra det hela, den attackerande hunden skulle bli ännu mer hysterisk än den redan var och mina hundar skulle se mig som en kass, feg flockledare.

Så jag kastar undan barnvagnen och hinner cirka femtisjutusen gånger tänka "hoppas mina hundar inte dödar den, hoppas mina hundar inte dödar den".

Det gick bra. Peija och Cherry blev inte hundmördare. Den lilla besten bet Peija i bakhasorna och när matten hann fram skämdes den lilla besten och lade sig platt på marken. Vi fick ingen ursäkt. Matten tog sin fula hund och bar honom i halsbandet därifrån. Inte helt okej. Med skakande knän gick vi därifrån. Vi skippade stigen genom björkdungen. Alva sov sig igenom kaoset.

Idiothundägare som inte kan ha koll på sina lösa hundar.

Gissa bajset

Tänk dig att du går på en fotbollsmatch, något du inte gör i vanliga fall, och väljer att gå på en högriskmatch som kryllar av poliser. Tänk dig att du just denna dag dessutom har ögoninfektion, svullna röda ögon, men har varit hos doktorn och fått ögondroppar mot denna. Som tyvärr förminskar pupillerna. Tänk dig att du just denna dag är lite stressad och missar när snutarna försöker stoppa dig. Och typiskt nog var det just den här dagen som någon var ”schysst” nog att skänka dig narkotika genom att anonymt stoppa det i dina fickor utan att du märkte det. Snacka om otur. Inte nog med det, just den dagen har du tagit något preparat som gör att det blir positivt utslag på urintestet – för just den drogen som polisen hittade i dina fickor.

Attans.

Nu våras det för gamla bloggen!

Dags att väcka bloggen igen. Den har vilat färdigt. Vi får se hur jag klarar att sköta flera bloggar samtidigt, men det är så mycket jag vill blogga om som inte passar sig på Alvas blogg.

Och det här med mammabloggar i all ära, men ibland kan det vara lite skönt att vara något annat än bara mamma. Dessutom har humorn börjat leta sig tillbaka till sinnet efter 8,5 månaders graviditet och 6,5 månaders moderskapande. Vi får se om jag kan hitta mitt språk någonstans också...