Norge tur och retur

Till min stora glädje slapp jag köpa den där fina mobiltelefonen jag hittade på nätet eftersom min kära mobiltelefon dök upp igen i gräset på hundpromenaden. Tur att det finns ärliga människor. Kul. Jag ville inte ha en Ultra Touch ändå. Låter som ett tvättmedel. Ful var den också. Säkert helt värdelös jämfört med min fina personligt repade LG.

I övrigt har jag precis lyckats återhämta mig från hämtningen av Hemigranten. Söstra mi hade flytt från vårt vackra land för de hurtiga norrmännen. Vanskligt. Birk och jag fick åka och hämta hem henne. Det är farligt i Norge. Norrmännen cyklar överallt. De har vader som ryska kulstöterskor. Ser du någon förvirrad människa som ser ut att ha cyklat väldigt långt är det definitivt en norrman som glömt bort var han bodde. Skönt att ha syster hemma igen, även om det krävts väldigt mycket för att hon skulle kunna sätta sig på en cykel för och cykla mer än två kilometer.

Familjen har återigen utökats. Det är Tozz, ännu en gång, som är den skyldiga. Fyra små poppisar har hon fått. Belzebub tycker det är tämligen otäckt och obehagligt, och undviker tillskottet i allra högsta grad. Hundarna däremot tycker kattungar är det roligaste som hänt på länge och försöker adoptera dem. Tur att alla är normala i min familj.

Då har det alltså hänt igen

Till ingens förvåning har det alltså hänt igen. Mobiltelefonen är borta. (Om du som läsare ändå är förvånad hänvisar jag till tidigare inlägg Varför skulle jag tvätta min mobiltelefon?)

Med tanke på min historia med tidigare mobiltelefoner kan man ju naturligtvis tro att jag har haft sönder den på något innovativt, kreativt sätt, men denna gång har jag bara helt enkelt slarvat bort den. Jag har letat överallt, på de mest logiska och ologiska ställen som finns att leta på. Jag har letat överallt där jag har varit, och på en massa ställen där jag inte varit också. Detta är sannerligen ett mysterium av säregen art. Man kan, så här i efterhand, dra slutsatsen att fickorna på munkisjackor inte är de mest tillförlitliga när det kommer till förvaring av mobiltelefon.

Kan intyga med säkerhet att jag har kollat tvättmaskinen två gånger, eftersom gårdagen var en tvättdag är det ju inte helt omöjligt att jag skulle fått för mig att tvätta mobilen igen, trots mina tidigare erfarenheter. Jag har inte heller lagt den i ugnen, kylskåpet eller frysen, trots att man kan tänka att dessa platser skulle kunna vara utmärkt för förvaring av mobiltelefoner om man inte kan hitta dem.

Det är värsta är, att trots att jag vet att den finns någonstans, kan jag inte hitta den. Jag har provat att ringa till den, men det är ingen som svarar och jag kan inte höra ringsignalen.

Den skulle kunna vara stööölen, men med tanke på min ytterst ovarsamma hantering av mobiltelefoner är den inte i ett sådant skick att man skulle vilja lägga sin hand över den. Den har heller inget abonnemang, så man kan inte roa sig med att ringa dyra utlandssamtal. Den är egentligen helt värdelös för någon annan än mig.

Märkligt...