Mina bekännelser

Nu är jag förbannat trött på snön. Och februari: månaden som utger sig för att vara så kort men egentligen är helt fantastiskt lång. Jeeeez. Universums längsta vintern har vi haft och jag har hunnit glömma vilken färg det är på marken under allt det vita. Löpturerna går snarare ut på att hålla sig uppe på två ben än att man ska ta sig runt på snabbaste möjliga tid.

En förkylning har utmanat min übermenschenkropp. Jag är för tillfället världens mest stressade människa, men jag har ändå tid och ork att bemästra små virus. Att de ens vågar ge sig på mig? Modigt men dumdristigt.

Snart sätter vinter-OS igång. Även om jag hatar skidsport ser jag fram emot det. Att kolla på skidsport på tv är det värsta som finns, -huvudsakligen för att publiken står och slår på irriterande kobjällrorna - fixar inte ljudet, men det finns många andra anledningar till att inte gilla skidsport: det är kallt, skidåkarna är snoriga och äckliga, och de önskar sig snö som jag så förtvivlat försöker önska bort. Däremot är ju ishockey väldigt roligt att titta på. Ett gäng hetsiga killar med klubbor i hand och en massa skydd som innebär att de kan puckla på varandra ganska hårt utan att få ont, vilket de också gör. Det kallar jag sport.

Jag hoppas mina bekännelser var trevligare att läsa än boken Augustinus bekännelser som läses i litteraturvetenskapligt syfte just nu. Ett litet smakprov:

Är det någonstans och någonsin orätt att älska Gud med hela sitt hjärta, med hela sin själ och med hela sitt förstånd, och att älska sin nästa som sig själv? Skändligheter som är mot naturen, sådana som sodomiterna begick, bör vi då överallt och alltid sky och bestraffa. Om alla folk gjorde så skulle de vara hemfallna åt samma dok, enligt den gudomliga lag som inte skapade människorna så för att de skulle utnyttja varandra på ett sådant sätt.

Just det. Jag håller på att avlida av uttråkning... ska "bara" stå ut i 289 sidor till...

Drömmar att avundas?

Det är tur att man i dessa mörka, dystra tider med evighet till vår och ljus och våffeldagar, har en rolig oäkta hälft att skratta åt i alla fall. Eftersom han är en hårt arbetande man (?) är han mycket trött på kvällarna, vilket ogärna erkänns varpå han försöker somna i smyg framför TV:n i soffan. Detta hade förmodligen fungerat alldeles utmärkt om han hade låtit bli att prata i sömnen. Häromdagen hoppade han till i insomningsstadiet och kläcker ur sig "Jävlar vad halt det var!". Puckot drömmer alltså om att han är ute och promenerar med hundarna och halkar. Dylik intressant dröm verkade han ha några kvällar tidigare då han i sängen konstaterar "Korgen är för liten". Då är puckot alltså och handlar på Citygross och konstaterar att vi behöver en korg till. Man behöver inte vara drömforskare för att förstå vad min käresta drömmer om; han tycker om att hjälpa till hemma!

Annars tycker jag uppenbarligen det är hysteriskt roligt att köra in lypsyl i ögat på sambon, det var längesedan jag skrattade så mycket, eller helt enkelt fråga hur många de vise männen var. (Uppenbarligen råder det en viss ovisshet kring detta i hans fall, då han hävdar att de var sju och inte tre)

Annars går livet sin gilla gång. Det verkar i alla fall som min saknade systra mi verkar hitta ut från Norge så småningom. Hon verkar tro att hon ska flytta hem till Sverige, jag vet inte vem som ska förklara henne att Skåne inte tillhör Sverige. Om inte annat lär hon väl upptäcka det själv när hon står under Trelleborgs krukade palmer och undrar vilket språk skåningarna kommunicerar på. Helt obegripligt.

Hörde för övrigt, angående språkförbistringar, en ölänning erkänna att han förmodligen var dålig på svenska eftersom han kommer från Öland. Personligen tror jag det har med inavel att göra snarare än att Öland skulle vara ett eget land.

Fulväder

Solen har trängt sig fram genom molnen och vädret har blivit riktigt obehagligt. Det sticker i ögonen och jag ser dammkornen på golvet och de oputsade fönsterna... Det är inte lätt att plugga med solen i ögonen. För tillfället är det den härliga Don Quijote, kan erkänna att den är läsvärd i en nyare översättning än de gamla jag försökt traggla mig igenom, men den är fortfarande inte mer än så. Cervantes är liksom Shakespeare överskattad. Slutdiskuterat.

Nästa ämne som är slutdiskuterat är vargjakt. Jag klarar inte den diskussionen utan att bli alldeles rosenrasande blågrönt förbannad. Sveriges vargbestånd ska berikas, låt dem käka upp älgarna så kan alla skjutgalna jägare hålla sig hemma och göra något vettigare än att springa i skogen i tid och otid. Läste att det var större risk att bli vådaskjuten av en jägare än att bli överfallen av en varg. Jägarna är alltså farligare än vargarna. Slutdiskuterat.

Det är helt sjukt vad snö vi fick i år (jag sa ju att det skulle bli en vargavinter!) - vilket kommer innebära att det blir en varm och torr sommar. Gutt. För tillfället går det dock bara att sända en tacksamhetstanke till den som kom på att over-knees skulle vara inne i år, det är väl behövligt när jag trampar runt ute på kattrumpan med snö upp över öronen. Snart ska all snö bort. I min fantasivärld kommer det regna en natt och all snö kommer vara borta utan slask och elände. Våren kommer dagen därpå med värme och solsken.

Varför ska övergångsperioden mellan vinter och vår vara så smärtsamt otrevlig?

Nä, nu får jag väl återgå till den galne riddaren. Den blir visst inte läst av sig själv.