Hur gammal är du egentligen?

Åldersnoja är uppenbarligen ett hett samtalsämne var man än kommer. Jag tycker nojor överlag är väldigt intressanta, men just åldersnojan är nog den som fascinerar mest. Det är roligt att sitta och lyssna på hur gamla folk känner sig och hur dåligt de mår över just detta obotliga faktum. De har antingen panik över att de ännu inte har barn, eller att de ännu inte har utbildat sig. En del har panik över att de varken har barn eller utbildning. Andra låtsas att de inte har någon som helst ålderskris what so ever. Den lögnen genomskådas lätt eftersom det oftast är samma personer som har varken barn eller utbildning. Det finns även en kategori som jag ännu inte nämnt; de som har både barn och utbildning. Dessa personer är förmodligen fiktiva, eftersom jag inte känner några som besitter dessa.. hm..., attribut?

Anledningen till att jag roas av andras åldersnojor beror enbart på att jag är en mycket elak människa, eftersom jag själv gärna förnekar min egen stigande ålder. Och det faktum att jag varken har barn eller utbildning. Vad värre är, något som har hänt mig ofta på sista tiden, när yngre killar slänger ur sig "Men du ser ju fräsch ut fortfarande" då jag suttit och beklagat mig över min ålder. Tack för den. I mina öron låter det ju som om jag vore en 73 år gammal åttabarnsmor med en ringa 130 kilos kroppshydda.


Något som för övrigt inte är särskilt gammalt hemma hos mig är två kattungar som är 12 veckor och ska flytta hemifrån om några dagar. I skrivande stund är detta inte snart nog då de båda för tillfället roar sig med att bita mig i fötterna så hårt de kan. Mina fötter ser ut som om de skulle kunna tillhöra en heroinmissbrukare som tycker om att ha strumpor på sig. (Här är det helt okej att komma med egna, fria, associationer). Med andra ord kan dessa små krabater göra väldigt ont. Den som påstår att naturen är god och inte syftar på blåbär eller kantareller kan gå och hänga sig.