Min bäste vän, Kapten Å

Vi började vår bana som goda vänner någonstans i början på 90-talet och den är ännu inte slut. Hur vi har klarat alla dessa år tillsammans utan större missöden är för mig en gåta. Vi var visserligen två godhjärtade ungdomar, men med ett visst behov av bus som bidrog till vissa, inte alltid helt lagliga, upptåg.

Jag tänker skylla mina bristande kunskaper i matematik på min käre vän Kapten Å. Det enda vi lyckades räkna ut var hur många timmar vi var tvungna att tillbringa på mattelektionerna för att ha tillräcklig närvaro för att uppnå 70% - som är kravet för att få godkänt. Vi myntade begreppet "för hög närvaro". Vi lyckades även klura ut hur Åsas räknare fungerade, vilket innebar att vi tillbringade mattelektionerna med att sitta och skriva meddelanden till varandra på räknaren. Moget.

Vi försökte skapa dramatik mellan grannarna på Rådhusgatan genom att flytta runt på en blomkruka som vi hittade på någons trappa och ställde den hos grannen istället. Denna blomkruka flyttades runt i flera månader utmed gatan och skapade definitivt förvirring hos samtliga boende på gatan. Moget.

I matsalen satt vi och kastade köttbullar på andra elever, och lyckades se så oskyldiga ut att mattanterna istället skällde ut de "coola killarna" som satt några bord bort. De coola killarna var inte sena med att peka ut oss, men mattanterna vägrade tro på dem. Inte kunde väl två söta flickor som Kapten Å och jag sitta och kasta mat i matsalen? Vi kunde även roa oss med att lägga en stor smörklick på golvet i matsalen och sätta oss vi bordet bredvid smörklicken och skratta åt folk som råkade trampa i den. En gång halkade en stackars elev på smörklicken och trillade med bricka och allt vilket orsakade rungande applåder i hela matsalen.

När vi var yngre drömde Kapten Å om att bli brandman. Själv skulle jag bli brandbil så att jag skulle få bli körd av brandmän. Kapten Å är definitivt närmare sin barndomsdröm än vad jag är...

På senare år har vi definitivt lugnat ner oss. Det är nu många år sen (säkert sju-, åtta år sen) vi specialiserade oss på att crasha efterfester. Vi såg inte bara till att bli inbjudna på efterfest hos människor vi aldrig träffat, utan vi ordnade även så att vi definitivt inte blev bortglömda. Vi kastade ägg från en killes balkong och försökte pricka tallarna utanför, vi stoppade även in krossade ägg i samme killes diskmaskin (vilket uppenbarligen förstörde hela diskmaskinen då ägget koagulerar i värmen), vi skrev sjuka meddelanden på en annan killes speglar med en spritpenna... spriten vi fick i oss var definitivt inte vår, och ibland kunde vi hitta intressanta ting som vi lånade med oss hem...

På den tiden Kapten Å alltid hade med sig en väska var bland det roligaste som fanns att be henne ta fram vad hon hade i väskan... Den kunde nämligen innehålla helt otippade saker som 12 sockerbitar, en skruvmejsel, en trasig klocka, ett par stenar, en gaffel, et cetera...

Man har aldrig tråkigt när man umgås med Kapten Å, hon är den bästa vän man någonsin kan önska sig!