Julefrid

Det är oerhört lång tid kvar till jul. I min värld i alla fall. I andras världar är det 6 dagar kvar, och de går runt och har panik över att de inte har köpt alla julklappar än. Det har inte jag heller. Jag har, om man ska vara nogräknad, inte köpt en enda än. Jag har inte heller vare sig råd eller tid att köpa några heller. Därför låtsas jag att det är jättelångt till jul. Det är ett oerhört bra sätt för att förneka det som kommer att hända: att mina nära och kära kommer få kassa julklappar och jag kommer att bli alldeles deprimerad för att julen tog slut så fort.

Jag har inte heller köpt någon gran. Det måste man ha. Det är fint, det luktar gott och katterna tycker det är roligt. Det är dock mindre roligt att vakna på nätterna av att katterna lyckats få ner en julgranskula som inte helt ljudlöst slås runt på golvet. Men man skrattar gott åt dem när de försöker få ner julgranskulorna, de sitter på bakbenen och ser ut som om de slår på en boxningspåse. Det händer att den välter. Det är inte lika roligt, i synnerhet inte om den välter över mig när jag sitter i soffan. Speciellt inte när det var dagen innan jag skulle slänga ut den, vilket innebar att den barrade som aldrig förr. Satan, vad arg jag var.

Varje gång jag går till och från jobbet förgylls min glada dag med en riktigt vidrig och avskyvärd konstinstallation i väktarkuren utanför som ska symbolisera julstressen. Det är en mycket vacker gran som de har satt på en roterande skiva som snurrar granen jättefort och i bakgrunden hör man fina traditionella julsånger som de har lagt på några tackiga technotrummor på. Vill man uppleva hur det är att få en släng av destruktivitet och slå in alla rutor samt hänga sig själv i trädet bredvid i sina egna sönderslitna klädtrasor, ska man absolut gå dit och titta.

Funderar på att slå sönder elverket som tillför elektricitet till detta vidriga monument... Aaaarggghh!!

God jul!