Midsommardag

Det första jag gör när jag kommer innanför ytterdörren efter jobbet är att börja ta av sig uniformen. Och då menar jag verkligen; det första jag gör. Sen är det i regel velourdress på. Idag är det dock lördag så jag firar med att ta på mig riktiga civila kläder. Det känns helt fantastiskt. Dagen i ära firar jag även med en pizza till middag - fryspizza visserligen men ändock lite lyxigare än vanligt.

Men mitt i, när jag sitter och äter i godan ro, hör jag världens liv från kattungarna. Det skriks högt och ljudligt. Hönsmamma som jag är springer jag genast dit för att kontrollera att alla är okej, bara för att konstatera att de har lärt sig att klättra över lådkanten. Tozz sitter förvånad bredvid och granskar sina ungar när de tafatt halkar runt på hallgolvet. "Hur gick det här till?" tycks hon undra och tittar hjälplöst på mig. Jag stoppar tillbaka dem i lådan. Hinner knappt få i sista kattungen på plats innan första är ur igen. Suck. Det är nästan så man längtar tillbaka till jobbet...

Midsommarafton på fängelset...

Det är midsommaraftonsnatt och i luften hänger Tor tungt, molnen är fyllda av ljummet regn och ilsken åska. Dofter av Jasmine och Kaprifol fläktas av kraftiga vindar från havet och skapar en fest av dofter. På cykelturen hem från jobbet möttes jag av vita partytält fulla av glada midsommaraftonsfirare som fyllt sina semesterlängtande magar med sill, snaps och grillat. Som sig bör har dagen varit kall, regnig och blåsig - äkta midsommarväder. Har rannsakat mig själv; kommit fram till att jag inte kan minnas någon varm solig torr midsommar någonsin.

Dagen har naturligtvis tillbringats på fängelset.

Här hemma växer de fem små svinen. Snart dags för förflyttning för Majas kull. Sigge ska bo hos Syster Yster. Han är den sötaste kattunge jag någonsin sett. Mina små katter ser jag inte mycket av. Jobbet är för tillfället mitt liv. Än så länge är det ett ganska trevligt och intressant liv. Många nya människor att lära känna. Jag har aldrig tidigare trivts så bra på en arbetsplats.

Har lagt ut annons på kissungarna. Blir mailbombad. Hoppas jag hittar ett bra hem åt de fem små svinen.

Efter en natt på fängelset...

Jepp, trött är jag. Mycket, mycket trött. Den trettonde timman på arbetet var plågsam. Dessutom så strömmade det in sommarvikarier som jag definitivt aldrig tidigare har sett vilket enkom resulterade i stor förvirring från min sida och slutade med att jag knappt visste vad jag själv hette. Nu har jag visserligen sovit en stund, men min hjärna har gått på semester. Jag antar att den inte kommer att återträffas förrän om några månader. Det brukar vara så när jag inte pluggar.

I skrivande stund sitter jag och väntar på att allas-fotografen ska anlända för att ta kort på mig. !! Jag vet!! Tokigt. Lite genant. Att tillägga är att jag ser ut som ett mähä efter denna hårda natt och för tillfället vill jag bara ta mina påsar under ögonen och gå och lägga mig.

Städa skulle jag behöva göra. Trots att jag aldrig är hemma är det någon som springer runt och stökar till. Jag försöker dammsuga en gång i veckan (oftare behövs ju inte när man inte har några hundar), men av någon märklig anledning går veckorna mycket fort, så när jag räknar efter hur länge sedan det var jag dammsög sist inser jag att det har två veckor. Obegripligt. Vad i hela friden skyller icke-hundägare på när det är dammigt på golvet?

Rapporten från jordgubbsodlingen är dyster. Frånvaron av vatten har resulterat i få kart vilket innebär färre jordgubbar. Ledsamt. Rapporten från mina pelargoner är även den dyster. De påstår att de inte fått någon näring på tre veckor. Jag räknar efter, inser att de har rätt, konstaterar att de ska få näring... sen är det fortfarande ingen som gett dem näring? Ska jag behöva göra allt i det här hushållet eller? Jag blir så trött! Dessutom gick jag och skulle ta en glass ur mitt storpack isglass i frysen - nu har någon varit där och ätit upp hälften. Kylskåpsmonstret? Skulle tro det! Själv äter jag sällan eller aldrig glass. (Hm... bara för att jag sitter och skriver om glass blir jag sugen... jag får nog ta mig en till...)

Juninatten doftar kaprifol...

Kvällens springtur var helt ljuvlig, fast det var på tok för varmt för att vara tio på kvällen. Det var helt vindstilla och säkert 25 grader varmt. Tors väsen hänger i luften, han är redo att slänga sin hammare. Det var jobbigt att springa, jag har inte gjort det sedan hundarna flyttade - idiotiskt nog har jag lovat nära och kära att inte springa på kvällen nu när jag inte har några hundar att ta med mig. Detta löfte kostade mig 2 extra kilo. Skärpning! Dessutom är det långt ifrån tråkigt eller jobbigt att springa - bara underbart härligt. Jag ska aldrig mer lova något så dumt. Sluta springa gör jag när det är fysiskt omöjligt, dvs om jag skulle tappa ett ben, bli totalförlamad eller bara gammal och skröpplig.

Inatt ska jag vaka. Jag sitter här med en kopp hett kaffe, gröna vindruvor och ett par filmer med Jennifer Aniston som ska avnjutas. Anledningen till detta är att jag förbereder mig för att jobba natt imorgon. Tänkte jag skulle hålla mig vaken så länge som möjligt för att kunna sova så länge som möjligt imorgon. Jen will keep me up! Jag är fullt medveten om att kvinnan knappast medverkat i högkulturella filmer (om man nu nödvändigtvis måste särskilja kultur på detta sätt), men ibland kan det vara trevligt med den typen av lättsamma stereotypa kommedier. På filmlistan står ikväll Derailed, Along Came Polly, Friends With Money och The Break Up. Vi får se vad det är för filmer och huruvida de kommer hålla mig vaken eller inte...

Fem små ulltossar...

Fem arga tigrar kravlar runt i i en kartonglåda här hemma. De fräser och skriker högt och är nog det sötaste jag någonsin sett. Stackars Tozz vill knappt kliva ner hos bestarna och tittar vädjande på mig för att jag ska hjälpa henne. Det kan jag ju inte, förstås. De fyller bara två veckor imorgon, än har de inga tänder så att de kan tugga i sig den mat jag har att erbjuda. Om två veckor kommer jag istället ha fem galopperande tigrar här hemma. Mycket spännande, ska det bli.

Idag hade vi uppsatsseminarium i skolan. Jag kom dragandes med min gamla Strindberg; "Svält, lyx och drömmar. En studie av mat och dryck i Röda rummet" heter mitt verk. Jag är lite stolt, måste jag erkänna, för jag tycker den är riktigt bra. Nu inbillar jag mig att jag ska skriva en bok i ämnet, men det är nog lite överkurs... Jag har i alla fallt gått och blivit alldeles överförtjust i Strindbergs författade verk; ej i hans person bör tilläggas. Han är inte överskattad, snarare underskattad, och jag tänker här med ett citat visa på varför:

"Men solen stod över Liljeholmen och sköt hela kvastar av strålar mot öster; de gingo genom rökarne från Bergsund, de ilade fram över Riddarfjärden, lkättrade upp till korset på Riddarholmskyrkan, kastade sig över till Tyskans branta tak, lekte med vimplarne på skepssbrobåtarne, illuminerade i fönstren på stora Sjötullen, eklärerade Lidingöskogarne och tonade bort i ett rosenfärgat moln, långt, långt ut i fjärran, där havet ligger. Och därifrån kom vinden, och hon gjorde samma färd tillbaka genom Vaxholm, förbi fästningen, förbi Sjötullen, utmed Siklön, gick in bakom Hästholmen och tittade på sommarnöjena; ut igen, fortsatte och kom in i Danviken, blev skrämd och rusade av utmed södra stranden, kände lukten av kol, tjära och tran, tornade mot Stadsgården, for uppför Mosebacke, in i trädgården och slog emot en vägg. I detsamma öppnades väggen av en piga, som just rivit bort klistringen på innanfönstren; ett förfärligt os av stekflott, ölskvättar, granris och sågspån störtade ut och fördes långt bort av vinden, som nu, medan köksan drog in den friska luften genom näsan..." (bilden av Mosebacke är målad avWerona Seitaneva, den var så fin att jag tog mig friheten att lägga in den i min blogg och förhoppningsvis samtidigt kunna göra lite reklam för konstnären)

Jag tror inte det är möjligt att skriva vackrare än så här... Vilken fantasi! Vilken fantastisk idé att låta vinden visa vägen i Stockholm! Ge honom ett Nobelpris!

Nu ska jag titta på Sommartorpet!

Efter en helg i hufvudstaden...

Tillbaka till verkligheten...
Det blir lite antiklimax att komma hem efter en resa. Efter en stimmig helg i Stockholm snurrar skallen och man stressar av gammal vana för att hinna med att göra allt som man hade tänkt att göra. Så nu sitter jag här, efter en timma, och undrar varför jag sedan jag kom hem har sprungit runt som en skållad råtta för att hinna med att göra allt jag skulle göra när jag kom hem - vilket var att mata katterna och mata mig själv. Check. Nu då?

Att köra i Stockholm...
Det har varit en mycket trevlig helg. Vi anlände till Kungsholmen vid tvåtiden i fredags. Det rådde totalt kaos och jag är inte helt säker på om jag någonsin sett så mycket folk i rörelse samtidigt som då. Jag var inte ett dugg anvundsjuk på brorsans flickvän när hon tvingades kryssa mellan argsinta mammor med barnvagnar, heltokiga cyklister och förvirrade bilförare med Fröken GPS vrålandes i ena örat och brorsan i andra... På tal om Fröken GPS, så kan man ibland undra varifrån hon får sitt tålamod. Hela tiden, trots upprepade felkörningar eller nonchalans från bilföraren upprepar hon tålmodigt; "Sväng höger, nu", "om 400 meter, sväng höger", "Gör en U-sväng", "Om möjligt, gör en u-sväng, nu!". Spänd som på nålar sitter man och väntar på att hon ska tröttna och vråla till: "Men för i helvete, din idiot, SVÄNG HÖGER!", eller "Nu missade du avfarten, ditt pucko! Du skulle ju ha svängt där!". Men nej, Fröken GPS håller sig sansad och dömer inte någon. Fast ibland kan man tycka hon är lite kallhjärtad när hon befaller att man ska svänga trots att man har stannat för några stackars gångtrafikanter. Hon har liksom prioriterat trafiken framför allt annat... (Vad skulle vi in i centrala Stockholm att göra mitt i nationaldagsfirandet?)

Levande husdjur...
...har alltid varit trevligt, och ännu trevligare är det att komma hem och upptäcka att de är just levande. Trots systers sjabblande med nycklar hittade mina två älsklingar burkmaten och matade sig själva. Jag har dåligt samvete för att jag inte såg till att Syster Yster hade nyckeln i handen innan jag åkte.
I Västervik träffade jag hundarna. Cherry har inte saknat matte alls och tänker inte prata mer med mig - det uttryckte hon tydligt idag när vi stannade till där. Jag saknar dem alldeles fruktansvärt mycket, jag vet att jag har nämnt det, men för att understryka hur mycket så nämner jag det igen. Under stoppet i Västervik såg jag till att förse mig med både Blåklint och härliga svenska Långhagsjordgubbar. Juvligt!! En liter smällde jag i mig på hemvägen, och nu ska jag lura fram den andra ur kylskåpet. Några får jag väl spara till frukost imorgon, har liksom inte hunnit att handla och nu har inget öppet...

Tillbaka till verkligheten. Imorgon är det skola. På tisdag jobbar jag. Usch...

Svenska nationaldagsfirande i Stockholm

Idag bär det äntligen av till Stockholm! Efter några väldigt jobbiga tröttsamma veckor är det alltså dags att packa in sitt pick och pack i bilen och dra. Jag ska göra mitt bästa för att inte oroa mig för katterna eller lägenhet den här helgen. Den här helgen ska jag inte sitta och tänka "Tänk om någon gör inbrott och snor allt jag äger (det dyrbaraste som finns hemma hos mig är min alldeles för stora samling böcker - och förmodligen det jag också skulle sakna mest)". Jag sitter också och föreställer mig en massa skräcksenarion som att en kattunge skulle klättra ur lådan och av någon anledning inte hitta tillbaka till mamma Tozz... Eller att Belzeebub skulle sakna matte så mycket att han skulle springa iväg och leta efter mig... Eller att det skulle börja brinna och jag skulle förlora allt jag äger (min boksamling)... Eller att mina pelargoner, visserligen klarar de 3-4 dagar utan vatten i normala fall, men jag tänker mig att de helt plötsligt akut skulle behöva vatten och dö. Ja, jag har mycket bra fantasi.

Nej, den här helgen ska jag helt slappna av, glömma bort att jag ska ha uppsatsseminarium på måndag. Jag ska glömma bort det faktum att jag inte alls vet hur jag jobbar nästa vecka förutom på tisdagen. Ingenting ska få stressa upp mig. Total avslappning ska råda. (fortsätter jag tjata så här kanske jag kommer tro på det själv..).

Idag ska nationaldagen firas med buller och bång. Det är inte jag som ska stå för bullret och bånget, utan det tänkte jag musikkårerna skulle fixa. Jag ska bara stå och njuta av de vackra himmelsblå flaggorna som vajar mot en molnfri himmel. Och tänk vad smart man är som ska åka till storstaden när det ska vara 28 grader varmt!! Läste i en undersökning att bara var femte svensk firade nationaldagen. Jag tyckte detta lät tråkigt. Köper folk inte något extra gott kaffebröd till fikat ens? Eller gör en myskväll vid TV:n med en ostbricka och bra film? Varför ska det vara så stort och omständligt allting bara för att man ska fira något? Nä! Gör något svenskt idag; ät sill som förrätt; ta en snaps till det grillade köttet; bli stupfull; käka kanelbullar; ät köttbullar till middag; ät svenska jordgubbar; hissa flaggan... vad som helst men älska ert land! Vi ska inte skämmas över att vara patriotiska. Jag älskar Sverige (bara på sommaren, på vintern avskyr jag detta kalla land) - och ingen kan kalla mig rasist för jag är tillsammans med en kille med utländsk härkomst...

Vid närmare eftertanke är det nog väldigt svenskt att inte fira nationaldagen...

Trevlig helg!!

Under solen...

Nu har jag kommit igång med jobbandet ordentligt, det är tufft med långa pass och jag känner mig halvdöd när jag kommer hem. Upp vid sex, dricka kaffe, cykla till jobbet, jobba, komma hem, äta sova, upp vid sex... Men imorgon bär det iväg till Stockholm i alla fall. Jag, brorsan och hans tjej ska sticka vid sju på morgonen. Oj vad jag ska sova på vägen! Det ska bli riktigt trevligt med 60-årsfest och Strindbergsmuséet, jag ser verkligen fram emot det - i synnerhet det sistnämnda. Lillsyster får stanna och ta hand om kattungarna som har börjat öppna ögonen ordentligt nu. De ligger och gottar sig på rygg som små grisar. Riktigt stora har det blivit också. Om ett par veckor blir det full rulle här hemma.

Nästa helg hoppas jag på att få komma iväg till Västervik. Saknar hundarna. Och min älskling förstås. Det är tomt här hemma och jag saknar hundpromenaderna. Men jag skulle ju varken haft tid eller ork ändå, skulle bara gått runt med grymt dåligt samvete och för att kompensera det med timmespromenader när jag kommit hem. Detta skulle nog resultera i min död eller misskötsel av arbetet.

Nu är uppsatsen inskickad. Detta kommer innebära att när jag är ledig från jobbet kommer jag faktiskt vara ledig från jobbet. Jag kommer njuta av sommarvädret (juli kommer bli en enda lång regnperiod skulle jag gissa). Det här är nog den sommar vi kommer att få, så jag tänker njuta av den så mycket jag kan...

Nu har jag köpt sista pellisen för i år!

Hittade till min förvåning Pelargonsällskapet på Stortorget i Lördags. Eftersom detta kom helt som en överraskning hade jag som tur var inte kunnat ladda med några kontanter, så jag kunde hålla mig i skinnet. Ett nyförvärv kom dock hem, P. Gibbosum - en gul vilde som doftar banan om kvällen!! Satt och stirrade på den igår för att se om det kom några knoppar, men den verkade lite blyg och höll inne med dessa. Elakt. Det är ett par andra hängpelargoner, fyra för att vara exakt (dumma hängisar), som håller inne med sin blomning trots att de började knoppa för flera dagar sedan. Jag har försökt allt för att få dem att blomma; jag har provat att prata snällt med dem samtidigt som jag klappar och berömmer dem - försöker uppmuntra dem till blomning, vilket inte har fungerat. Jag har provat att bara stirra på dem, inte heller detta fungerade. Nu sista tiden har jag provat att bara befalla dem och skälla på dem, vi får se om detta hjälper. Börjar tro att de provocerar mig... Nu har jag 52 olika pellissorter - det får vara nog för i år!

För övrigt sitter jag och stirrar på min uppsats. Känner mig helt låst, vet inte hur jag ska göra riktigt. Lyckades ägna en timma åt den i morse vid sex-tiden, men man hinner inte så mycket. I kväll är min hjärna jättetrött och vill inget annat än att sova. Kanske kan den tänka sig att titta lite på TV, men inget annat. Upp tidigt ska jag imorgon också, så inte blir det något härligt kvällskaffe.

Fick en rapport från jordgubbsodlingen. Röda gubbar väntas nästa vecka. I fjol började vi plocka den 8:e juni, så det är lite senare i år - dock tidigare än normalt ändå! Hoppas jag inte kör igång att jobba på anstalten med en gång, det skulle vara roligt att få plocka lite gubbar. Blåklinten har riktigt stora knoppar den också. De hade i alla fall halmat idag, ett av jordgubbsodlingens tråkigaste jobb - men nog så viktigt. Vi får se om det blir en halmningsmaskin i år, vi får hoppas på det. Halmningen är riktigt tungt, och meningen är väl att det mesta ska gå att göra med så lite arbetskraft som möjligt...

Vindarna doftar hav...

Idag doftar vinden hav, det är en lätt sjöbris som rasslar i de ljusa nyutslagna löven. Det är en junisol som bjuder på högsommarvärme mot en ljust blå molnfri himmel. Bättre start på juni går ej att få... Min uppsats är klar, men inte färdig, lite småfix hit och dit att göra. Jag är nöjd. Min handledare inte lika nöjd, men det var bara smågrejer han anmärkte på. Jag tänker njuta av sommarvärmen idag, och ikväll ska jag fixa det han hade anmärkningar på.

Bilden är från Rågö i vackra Västerviks skärgård.

Igår var det Palace Spring Break med Takida bland andra. Inte mitt favoritband precis, men för 100 kronor och i sommarkvällsvärme med gott sällskap var det ett alldeles utmärkt lördagsnöje. Ett helt underbart lördagsnöje för att vara exakt.

Tozz' fem kattungar kravlar runt och skriker argt när de är hungriga. När man lyfter upp dem fräser de som små tigrar. Det går bara att skratta åt dem. Det blir roligt sen när de öppnar ögonen och börjar slåss. Belzebub tycker inte alls om dem. Livrädd för Tozz är han också, springer och gömmer sig så fort han ser henne.

Bilden är på Tozz när hon är liten.