Efter en helg i hufvudstaden...

Tillbaka till verkligheten...
Det blir lite antiklimax att komma hem efter en resa. Efter en stimmig helg i Stockholm snurrar skallen och man stressar av gammal vana för att hinna med att göra allt som man hade tänkt att göra. Så nu sitter jag här, efter en timma, och undrar varför jag sedan jag kom hem har sprungit runt som en skållad råtta för att hinna med att göra allt jag skulle göra när jag kom hem - vilket var att mata katterna och mata mig själv. Check. Nu då?

Att köra i Stockholm...
Det har varit en mycket trevlig helg. Vi anlände till Kungsholmen vid tvåtiden i fredags. Det rådde totalt kaos och jag är inte helt säker på om jag någonsin sett så mycket folk i rörelse samtidigt som då. Jag var inte ett dugg anvundsjuk på brorsans flickvän när hon tvingades kryssa mellan argsinta mammor med barnvagnar, heltokiga cyklister och förvirrade bilförare med Fröken GPS vrålandes i ena örat och brorsan i andra... På tal om Fröken GPS, så kan man ibland undra varifrån hon får sitt tålamod. Hela tiden, trots upprepade felkörningar eller nonchalans från bilföraren upprepar hon tålmodigt; "Sväng höger, nu", "om 400 meter, sväng höger", "Gör en U-sväng", "Om möjligt, gör en u-sväng, nu!". Spänd som på nålar sitter man och väntar på att hon ska tröttna och vråla till: "Men för i helvete, din idiot, SVÄNG HÖGER!", eller "Nu missade du avfarten, ditt pucko! Du skulle ju ha svängt där!". Men nej, Fröken GPS håller sig sansad och dömer inte någon. Fast ibland kan man tycka hon är lite kallhjärtad när hon befaller att man ska svänga trots att man har stannat för några stackars gångtrafikanter. Hon har liksom prioriterat trafiken framför allt annat... (Vad skulle vi in i centrala Stockholm att göra mitt i nationaldagsfirandet?)

Levande husdjur...
...har alltid varit trevligt, och ännu trevligare är det att komma hem och upptäcka att de är just levande. Trots systers sjabblande med nycklar hittade mina två älsklingar burkmaten och matade sig själva. Jag har dåligt samvete för att jag inte såg till att Syster Yster hade nyckeln i handen innan jag åkte.
I Västervik träffade jag hundarna. Cherry har inte saknat matte alls och tänker inte prata mer med mig - det uttryckte hon tydligt idag när vi stannade till där. Jag saknar dem alldeles fruktansvärt mycket, jag vet att jag har nämnt det, men för att understryka hur mycket så nämner jag det igen. Under stoppet i Västervik såg jag till att förse mig med både Blåklint och härliga svenska Långhagsjordgubbar. Juvligt!! En liter smällde jag i mig på hemvägen, och nu ska jag lura fram den andra ur kylskåpet. Några får jag väl spara till frukost imorgon, har liksom inte hunnit att handla och nu har inget öppet...

Tillbaka till verkligheten. Imorgon är det skola. På tisdag jobbar jag. Usch...