Det senaste året har jag tvingats uppmärksamma och värdera en av mina starkaste egenskaper; kontrollbehovet. Detta behov har gärna ställt till det för mig i mitt känsloliv då det lätt resulterat i svartsjuka och ja; kontrollbehov. Stundtals har det varit riktigt svårt att acceptera att jag faktiskt inte kan ha kontroll över andra människor och deras känslor. Men trots de negativa delarna har denna egenskap ändå fört mig dit jag är; jag vill veta och förstå allt för att ha kontroll över min vardag och därav har jag också lärt mig saker. Jag har även vid flera tillfällen under min nya "yrkeskarriär" fått höra att detta kontrollbehov är en bra egenskap - jag ser till att saker blir gjorda och jag har ett starkt intresse för verksamheten. Jag har ett behov av att veta att allt fungerar som det ska och att rätt person är på rätt plats. Kontrollbehovet är alltså både på gott och ont.
Jag har försökt att jobba med det, men i stort har jag väl bara lyckats uppmärksamma egenskapen och dess konsekvenser. Hur och varför jag ska jobba med det vet jag inte. Jag mår dåligt när jag inte har kontroll, med andra ord skulle det ju innebära att jag skulle må bättre om jag inte behövde kontroll. Men det fungerar som en drog, så fort jag inte vakar på mig själv tar kontrollbehovet överhanden och jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag har ingen kontroll över kontrollbehovet...
Gör detta mig till en sämre människa? Kommer någon någonsin acceptera mig för den jag är, eller behöver jag förändra mig totalt för att gå att leva tillsammans med??
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar