Jag har nog världens vackraste springrunda med utsikt över Kalmarsund och ölandsbron!Eftersom jag varit ledig idag såg jag till att göra slag i saken och ta mig en springtur. Den var inte så jobbig som jag trodde den skulle vara, jag kunde springa samtliga 3,2 km utan att sakta ner på farten. Min dagliga cykeltur på 2x7 km har väl hållit konditionen i schack. Nu sitter jag här och njuter euforiskt av de härliga doser endorfiner springturen gav mig. Ibland krävs det inte mycket för att vara lycklig... och lycklig det är jag nu - trots allt! Mitt inre är kaotiskt och de yttre omständigheterna är inte riktigt som jag hoppats på men jag känner att jag lever; att jag hittat mig själv igen och att jag tycker om mig själv (någon måste ju göra det)
Jag röker dessutom inte. Hela tiden går jag runt och inte röker. Jag feströker ju bara, det har jag gjort i fyra år nu, bara feströkt, inga problem... Det går faktiskt hur bra som helst! Förutom det faktum att jag gått hela våren och varit röksugen. Det är lite märkligt,
faktiskt rentav oförklarligt. Men jag vill inte bli rökare igen, och det innebär att jag inte kommer att bli det. Är det någon av mina egenskaper som det går att lita på så är det min självdisciplin.Nu har jag två tissungar kvar, varav den ena, Chili, är storfavoriten som jag vill behålla för allt i världen....
Nu stundar en ny arbetsvecka med värme och solsken. Jag är såååå glad att jag ska sitta fast inne på fängslet...
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar