Djur tycker vi om!

Här i Sverige värnar vi om isbjörnarnas isflak, vargarnas sälla jaktmarker, tigrarnas skinn, laxarnas lekvatten, zebrornas ränder, kornas giftfria gräs och ekorrarnas oförorenade grankottar, allt för arternas överlevnad. Visst är vi goda människor allihop, som tycker om djur och vill att de ska ha det bra och leva i en så naturlig miljö som möjligt. Häromveckan kunde man läsa i lokala tidningen att polisen påbörjat med en utredning av en igelkott som torterats och misshandlats till döds. Jo, djur älskar vi.

Ja inte alla då. Vi vill ju inte ha hundar och katter lösspringandes i vår närhet. Vi vill ju inte att grannens katt ska förorena i barnens sandlåda. Det har jag fått tydligt påpekat i ett brev från bostadsrättsföreningen. "Det har kommit till bostadsrättsföreningens kännedom att din katt har förorenat öreningens sandlåda i lekparken ett flertal gånger. Enligt socialstyrerlsens regler måste katter hållas under tillsyn. Vi emotser att du åtgärdar detta problem." Jag motstod min första tanke att ringa och fråga vilken katt av de två jag har de menade.

Det är inte det att jag inte förstår problemet, det gör jag till fullo. Det är åtgärden av problemet jag inte greppar riktigt. För mig är utomhus kattens naturliga miljö och också en självklarhet att katten ska få befinna sig utomhus. Precis lika självklart som att hundar ska få vistas utomhus flera gånger om dagen.

Jag ska prata med dem, i alla fall. Katterna alltså. Sen får det vara upp till dem. Jag begriper fortfarande inte hur mina grannar kan ha klurat ut att det är mina katter, det bor ju ungefär 23000 andra katter i området! Det är knappt så jag själv klurat ut vilka som är mina.

Men jag tror inte bostadsrättsföreningen tycker det är så illa med husdjur. Det har nämligen bott en syrsa i trappuppgången i snart en vecka nu. Han spelar för oss om kvällarna så att det ekar mellan trappstegen. Charmigt värre.

På jobbet bor det spindlar och kackelackor. Det är riktigt vidrigt.

Själv skulle jag inte tänka mig att bo utan husdjur (med detta menar jag katt eller hund). Tänk vad de hjälper till hemma! Tozz till exempel brukar ta hand om dammvippan när den smiter ut från städskåpet. Den brukar få sig en rejäl omgång som straff för att den tänkte rymma. Man får alltid hjälp när man sopar och skurar. Belzebub brukar själv försöka fungera som sopborste genom att sätta sig fast i sopkvasten och åka med. Hundarna däremot är inte fullt så renliga, de tycker inte om när man städar (kanske för att alla deras leksaker åker ner i en låda då). De hjälper däremot gärna till med andra saker, som när man ska sätta ihop Billybokhyllan eller när man ska försöka måla (hundarna var gula och vita hela den sommaren efter att vi målat huset).

Och så behöver man aldrig känna sig ensam. Aldrig.