tisdag 9 september 2008

Världens oräddaste människa


Nej, jag är ju i stort sett ofelbar (här råkade jag först skriva fel och skrev istället felbar, freudiansk felskrivning?) och är därmed inte heller rädd för något. Här finns inga otäcka monster i garderoben, inga argsinta kedjeskramlande onda andar som hemsöker mig, är definitivt varken rädd för åskan eller höga höjder... ingen torgskräck här och knappast rädd för trånga utrymmen heller. Jag åker hiss för glatta livet och springer i stora mörka skogen sent på kvällen varje dag. Jag är inte heller rädd för ormar trots att jag blivit huggormsbiten med följd av blodförgiftning. Spindlar skrämmer mig inte heller (fast jag går ju naturligtvis och hämtar katten och visar henne spindeln - så jag vet att den kommer gå mot en säker död).

Fobier är till för att bearbetas!

Det enda jag inte lyckats med här i livet (!) är att bota min fobi för sprutor. Vad den kom ifrån vet jag inte, jag skulle tippa på att jag föddes med den, eftersom mitt första tecken på denna fobi kom redan när jag var sex år gammal. Var då på studiebesök på akuten med lekis där någon sjuksköterska skulle demonstrera hur man tog en spruta. Snurr-snurr-dunk, sa det, och sen vaknar jag upp, vett'u, långt senare på en brits utan att ha den minsta aning om vad som hänt. Några år senare händer samma sak, fast denna gång i en tandläkarstol när den onde fule tandläkaren ska ge mig bedövning. Snurr-snurr-snurr-sen blev allt svart. Sista gången det hände var när jag blev ormbiten och skulle få kortison av doktorn. I spruta. Den här gången räckte det med tanken på sprutan så svimmade jag. Det är inte alltid jag svimmar, men jag mår verkligen inte bra av att varken se eller tänka på sprutor.

Just därför är denna fobi svårarbetad. Hur ska jag kunna komma över en fobi när hinner svimma innan ens tanken på att jag kanske skulle kunna svimma dyker upp i huvudet? Jag menar - hade jag hunnit tänka något innan det händer hade jag åtminstone kunnat lägga mig ner innan så jag slapp dråsa i golvet varje gång. Vad göra?

I övrigt, förutom min befogade fobi, är fobier för mesar.

Inga kommentarer: