Jag missar sällan tillfällen då jag kan tala gott om mig själv, varav min egen blogg är en alldeles ypperlig plats att göra detta på - gillar man inte att läsa den så får man inte läsa den! Och det faktum att jag uppdaterar bloggen så sällan beror enkom på att den är så bra; bra bloggar uppdateras sporadiskt (denna teori bygger på slutsatser jag dragit själv utifrån mina favoritbloggar då de uppdateras aaaaalldeles för sällan!). Det är därför ingen idé att gnälla på mig och påpeka att jag borde blogga oftare och mer. Bespara er det besväret. Mest för er egen skull än för min.
Igår skulle mina hundar ha flyttat hit. Av flera olika, säkert bra, anledningar blev det inte så och jag kommer förmodligen få vänta ännu en vecka på deras ankomst. Efter fyra månader utan hundar har jag av någon märklig anledning vant mig av vid härliga morgonpromenader i fyra graders värme och ösregn. Hur mycket jag än saknar hundarna finns det omständigheter runtom hundägandet som jag inte längtar tillbaka till. Ett exempel på detta är 30 kg hundmat i månaden. Ett annat är, i synnerhet så här års, det faktum att man måste dammsuga minst en gång om dagen eftersom hundarna klart och tydligt bestämt sig för att de ska tappa alla hårstrån de äger under en månads tid. Jag misstänker även att hundarna går in i dammsugarpåsen och drar ut alla hårstrån igen när jag inte ser det och sprider ut det på golvet igen. Jag har dock ännu inga bevis som styrker detta.
Det där med katt- och hundhår är tämligen intressant. Jag exempelvis alltid undrat hur mina katter lyckas håra av sig på insidan av ett oöppnat smörpaketslock. Eller hur ett hundhår kan sätta sig i foten som en nål när man trampar på det? Det största fenomenet är nog att katter och hundar kan tappa så mycket hår på samma gång utan att bli nakna. Hur går det till?
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar