Jag är mer envis än den tjurigaste äldsta, bittra, segaste åsna som finns att uppbringa. Både på gott och ont. Jag har också en stolthet som inte är av denna värld, vilket bidrar till att jag knappast ger mig för någon, eller i detta fall, något.
Efter några timmar utan virusskydd på min nya laptop lyckades jag få ett virus. Eller arton. Troligtvis 47 virus. Ett av dessa 47 virus är tämligen smart och har utmanövrerat min vanligtvis första taktik; systemåterställning. Efter ungefär 14 försök, 84 svärord som jag normalt inte brukar säga, och ett par förbannelser över virusskapare gav jag upp denna taktik. Jag tycker inte om saker som får mig att svära. Jag ogillar skarpt de saker som får mig säga svärord jag aldrig kan tänka mig att säga i normala fall. Nu kanske ni fått en inblick i hur arg jag är.
Denna ilska ter sig i tämligen olika former, trots att jag försöker ha tålamod och kanalisera ilskan till något konstruktivt som kan lösa problemet. Att kasta laptopen i golvet, slå på den med diverse tillhyggen, hoppa på den, sparka på den och köra den i någon slags flistugg är de enda bra idéer jag lyckats producera hittills. Smått destruktivt.
Materialist? Javisst! Jag älskar fina saker, men alla ting är utbytbara. (Nu sitter ni väl och skrattar gott åt alla mina mobiltelefoner) . Nej, jag erkänner, de betydde inte så mycket för mig, det spelar ingen roll hur mycket jag än tycker om en sak, den nya jag köper kommer jag tycka om ännu mer. Tolka det gärna som att jag besitter gränslös kärlek (tänk vad jag kommer att älska mobiltelefonen jag sitter med på ålderdomshemmet). Troligare förklaring är väl snarare att jag har svårt att värdesätta saker som inte kan tycka om mig. Jag kan känna mig väldigt sviken när ting bestämmer sig för att sluta fungera. Jag litade ju på dem!!
Som det ser ut nu, kommer viruset vinna kampen. Det står 68-0. AAAAAAAaaaaarrrrrrrrrgggghhhh!!
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar