Sideshow Bob, Sancho Panza, Doktor Watson, Obelix, Åsnan i Shrek... Alla hjältar har en vapendragare, en sidekick som gör jobbet. Bänkt och jag har snöat in lite på Legospelen till X-box. Förra helgen var vi Indiana Jones & Co, igår körde vi igång med Batman. Och jag vill ju vara Robin, eftersom han är liiiite cooolare än alla andra. Det är så med vapendragarna, det är de som gör jobbet, den stora biten. De finns där för hjälten. De är med, de är inte rädda, de fixar allt. Framför allt; de har inte samma storhetsvansinne som hjältarna. Visst, Robin är lite klumpig, och vissa påstår att han är gay (inget fel med det), men han gör de där lite töntigare grejerna som Batman tycker han är lite för cool för. Vem skulle göra det om inte Robin gör det? Ingen!
Jag är ingen hjälte, men jag är en Übermenschen, och alla Übermenschen har en vapendragare. Cherry är min Sancho Panza. Hon skulle gå i graven för mig, hon lämnar inte min sida. Hundpromenaden är inte riktigt bra om inte matte håller i kopplet. Ingen får slå matte eller göra matte illa på något sätt what so ever. Gråter jag försöker hon trösta. Slår husse matte (på skoj) attackerar hon honom och pussar honom, biter honom och om nödvändigt; gräver på honom. Ibland kan jag, bara för att retas med husse, slå mig själv och skrika aj. Cherry härleder genast det onda till husse och attackerar honom, även om husse och jag inte ens befinner oss på samma våning.
Jag tycker synd om den människa som skulle få för sig att begå våld mot mig när Cherry är med.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar