Osköna söndag

Sambon och jag sitter i soffan med varsin laptop i knäet och Nyhetsmorgon på i bakgrunden. Regnmolnen hänger tungt ner över hustaken, man blir dyngsur av bara tanken på att vistas utomhus. Det är söndag. Det är ledigt. Det är otäckt.

Igår räddades min otäcka lediga dag av VB på jobbet med att ringa in mig. Jag behövdes vid två i alla fall, jag kom in vid tio. Han timade in och ringde mitt i min ledighetsångest, just när jag satt i djupa funderingar om hur man skulle tillbringa denna obehagligt innehållslösa dag. Det finns inga gränser för hur lycklig jag är över att ha ett extrajobb, och då är det inte bara ekonomiskt.

Idag blev jag dessvärre inte räddad. Söndagen lyser med sin intensiva närvaro. Finns det något som är värre än att vara ledig en lördag är det definitivt att vara ledig en söndag. En regnig, ruskig novembersöndag. Man kan inte gå och tröstshoppa, vilket skulle vara favoritalternativet. IKEA är naturligtvis fullproppat med barnfamiljer en sån här dag, och hur mycket jag än tycker om barn så är detta naturligtvis inget jag utsätter mig för frivilligt.

Det går bara att längta efter december, då man åtminstone får julpynta och bekymra sig om hur man ska ha råd med julklappar åt allihop...