Familjen Grillerfelt i Oslo

Det har gått över en vecka för att återhämta sig och kunna blogga om förra helgens eskapader. Familjen Grillerfelt minus en for till Norge för att hälsa på syster. Naturligtvis fick alla hundar följa med. Det åktes fint i två bilar, Mercedes, som verkar av någon underlig anledning vara det enda som duger för en Grillerfeltare.

När familjen Grillerfelt är ute och reser slösas det naturligtvis inte med tid. Vi gjorde Oslo på 23 minuter, till fots. Slottet, Karl Johanns gate och operahuset avverkades. Vi var till och med uppe och vände på operahuset, 2,3 sekunder ägnades till att kolla utsikten. Ta ett kort och gå ner. Vill man titta på utsikten kan man kolla på kortet efteråt. Vill man lära sig något om byggnaderna kan man googla på det i förhand. Behöver jag säga mer? Kan jämföras med sällskapet vi hade på Kon-Tiki-museet, Bänkts kära vän plus respektive, som behövde två timmar till att ta sig igenom en yta på 59 kvadratmeter. Folk har mycket att lära av en Grillerfeltare.

Hotellet var strålande. Norrmännen var trevliga. Familjen Grillerfelt var mindre trevliga, jag blev kvällens offer och fick därmed utstå mobbingen. Det är aldrig roligt att utses till kvällens offer.

Nu har det även konstaterats varför Norrmännen har två röda gubbar vid övergångsställen. Min teori var att Norrmännen var för dumma för att förstå att man skulle stanna om det bara var en gubbe. Sanningen var inte så långt därifrån, enligt Norges motsvarighet till Vägverket hade statistiken visat att det sker mindre olyckor vid övergångsställen med två röda gubbar. Om det nu är så bra, varför finns det inget annat land som anammat strategin? Min teori är att med hjälp av det två röda gubbarna har norrmännen lyckats komma upp i samma siffror som övriga länder.

Annars gillar jag Norrmän.