Emma, de två bangarna och Bengt på Tysklandsresa

Öppna LÄNKEN i nytt fönster, dra upp volymen och lyssna under tiden du läser inlägget för inlevelsens skull.

Äventyrsresa till Tyskland, spontanitet så det förslår. Det var meningen att jag, de två bangarna och Bengt skulle åka ner till Puttgarden och tillbaka under lördagen för att handla lite spirituella varor.

Resan flöt på bra. Vi hade flyt med färjetider och hamnade i de rätta filerna så väntan blev minimal. Bangaren med körkort körde som en gudinna hela vägen, trots att det musikaliska stödet var undermåligt - svårt att välja skiva som behagar fyra indivers olika musiksmaker.

Endast två felkörningar på hela vägen från Kalmar till Burg (OBS! detta utan hjälp av fröken GPS) innan vi fann de härliga spritbutikerna i Deutschland. Ingen av felkörningarna var mitt fel, även om jag kunde avstyrt båda eftersom jag är så grymt duktig på att läsa och tolka skyltar. Jag lät dock de två bangarna och Bengt lära sig detta den hårda vägen.

Efter planlös botanisering i spritbutiken med en liten Emmadjävul på vänster axel och en klok Emmaängel på höger lyckades man få ihop till ett litet barutbud. Jag kan i alla fall dricka mig mätt när jag inte har råd med mat i slutet på månaden. Dessutom har jag en trevlig upplevelse att leva på. Vem behöver äta?? (tror att Emmadjävulens argument vägde tyngre än ängelns... undrar om det har nåt att göra med min tinnitus på höger öra?). Man ska ju inte låta bristen på likvida medel förstöra allt, jag har ju berikat mina livsupplevelser avsevärt - jag har till exempel fått se en livs levande fet, full tysk i kilt. Slå det om du kan!

På tillbakavägen, när Emma, de två bangarna och Bengt närmar sig Köpenhamn sätts spontaniteten på prov och det beslutas att vi ska göra stan i Köpenhamn och åka hem till Sverige dagen därpå istället. Beslutet firas med öl, varpå jag lyckas få till en riktigt bra skämt som jag fortfarande skrattar åt varje gång jag kommer ihåg det. Tyvärr förstod varken de två bangarna eller Bengt det roliga i skämtet, men så blir det ju gärna när man är så överintelligent som jag är...

Det är här, i Köpenhamn de två bangarna får sitt smeknamn; De Två Bangarna. Under en mycket sen middag på Hard Rock Café börjar nämligen de två bangarna att gäspa. Den ena bangaren var till och med på väg att beställa vatten till maten! Ve och fasa! Så efter middagen var det bara att ta första bästa taxi hem till hotellet. Tyvärr stod chauffören till Den Första Bästa Taxin och läste en karta, varpå vi antar att denne chaufför aldrig skulle ta oss tillbaka till hotellet om vi valde att åka med honom. Därför valde vi att åka med den andra bästa taxin. Detta beslut kan ju ifrågasättas så här i efterhand. Taxichauffören drog nämligen igång låten du just nu förhoppningsvis lyssnar på, på högsta, jag skojar verkligen inte när jag säger högsta, volym. Vi fick dessutom höra den, inte bara en, utan tre gånger. Vår glade Indisk/Danske taxichaufför sjöng med i refrängen med härlig brytning... Oerhört roligt. Vi kom i alla fall tillbaka till hotellet en upplevelse rikare och i stort sett välbehållna (hörseln är det väl lite sådär med...).

Är nu äntligen, otroligt schleten, återigen hemma. Har lyssnat på Ein Student aus Uppsala sju gånger. Konstigt att man inte är ute och reser oftare...

Även en silverkant har sitt moln...

Eftersom jag är en sån fenomenal människa har jag naturligtvis ytterst få svaga punkter. Och eftersom jag är just en sån fenomenal människa kan jag även erkänna dessa. Och eftersom jag nu erkänner dessa förväntar jag mig även av min omgivning att nu inte vända detta mot mig. (hör du det, lillebror?)

Jag älskar pannkakor. Det är ingen bra sida, då jag knappt kan behärska mig vid förtäring av denna maträtt. Kan äta hur många som helst, gärna tills jag håller på att dö. Sen kan jag vänta ett par timmar bara för att komma över mättnadskänslan någorlunda, sedan kan jag återuppta förtäringen.

Mina hundar är en svag punkt, vilket de flesta av er säkerligen hunnit klura ut med tanke på att det förmodligen är mitt mest återkommande bloggämne. De är stora, håriga och endast delvis uppfostrade. Cherry biter de gäster som hon tycker om och Peija ligger i knät på dem. Jag älskar dem oerhört mycket, så säger någon nånsin något ont om mina hundar har denne skaffat sig en ovän för livet.

Min absolut största svaghet är skor. Jag lägger alldeles för mycket pengar på skor. Jag blir förälskad i dem i affären och köper jag dem inte mår jag dåligt resten av mitt liv (inbillar jag mig i alla fall). Det kan vara allt från flip-flop till stövlar och går de sönder kan jag mycket väl köpa ett par nya exakt likadana. Inte ens gamla trasiga utnötta gympaskor kan jag förmå mig att slänga utan att det svider i själen. Jag är i synnerhet svag för svarta högklackade stövlar eller svarta pumps med stilettklack. Det sistnämnda är mitt senaste förvärv. Skulle vilja ha dem på nattduksbordet inatt. Får nöja mig med att lägga in bild på dem i bloggen. Kan sitta vid mitt skoställ och bara titta på skorna och njuta av dem, kombinera ihop dem med olika kläder i huvudet... Mmmm... jag är helt skadad...

Nåväl, det var mina svaga punkter, jag vet, inte särskilt många, och huruvida de är särskilt svaga kan även ifrågasättas. Jag är väl en oerhört bra människa, det kan ju inte förnekas...

Minstingen

- Varför skriver du aldrig om mig i din blogg? klagade lillsyster härom dagen.
Uppenbarligen hade hon inte uppfattat att hon var en av de fyra fårskallarna jag skrev om tidigare denna månad. Detta sammanfattar i stort min lillasysters självdistans. Och intelligenskvot. Jag frågade alltså min syster om hon var säkert på att hon ville vara med i min blogg. Och det var hon. Jag frågade henne återigen, för att vara säker på att hon förstod vad det innebar att vara omskriven här, men ja, hon var säker.

När man möter min syster kan man lätt tro att hon är en dum blondin. Så är dessvärre inte läget. Hon är istället smart nog att spela dum blondin, på så sätt slipper hon tänka och folk runtomkring tror att hon inte förstår någonting och kan bli oförsiktiga när de avslöjar saker. Dessutom kan hon på detta sätt manipulera de inte ett ont anande människorna omkring sig.

Min syster är ekonomiskt naiv. Hon kan ha två veckor kvar till löning, vara utan mat, och spendera sina sista pengar på ett par jeans.

Hon har utsett sig själv till familjens modepolis, där hon gärna framhäver sig själv som exemplarisk inom modet i familjen. Detta innebär även att hon inte är sen med att tala om så fort man råkat få på sig något konstigt i klädväg.

Får hon inte sin vilja igenom så gråter hon. Fungerar alltid på människor med en uns sympatisk förmåga. Detta är bara ett av alla manipulationsknep hon tar hjälp av, men jag tror nog det är det första hon upptäckte; redan när hon var liten innan hon ens kunde gå.

Redan som krypande individ kunde min systers onda sida anas. Hon kröp nämligen omkring på golvet och drog mig i håret och nöp mig det hårdaste hon kunde. Och folk säger att barn är goda?

Jag har ständigt försökt påverka min syster till att bli en lydig och undergiven individ som alltid ställer upp. Jag misslyckades fatalt med detta. Hon blev tvärtom. Det är dock inte svårt att se detta sladdbarn som en produkt av oss tre storasyskon. Äpplet faller inte långt från trädet. Hon blev, även hon, en dålig förlorare, argsint med kort stubin, kontrollerande, ironisk och smått elak, precis som sina andra syskon. Men hon är i alla fall minst. Även när hon sitter på ålderdomshemmet, 80 år gammal, kommer hon vara minstingen och därmed behandlas efter detta.

Pöss på dig sis!

(sitter och väntar på att telefonen ska ringa med en arg syster i andra änden på tråden)

Trattisar

I skogen finns trattkantareller. Det är gott. Hemma hos mig finns en tratt-hund. Mycket roligt. Efter alla mindre uppmuntrande veterinärräkningar får jag äntligen något tillbaka. I skratt, visserligen, men det får gå.

Cherry är enormt oförtjust i sin stora krage. Kan vara för att hon ser oerhört dum ut i den. Kan vara för att hon går in i allt hela tiden. Jag fick ställa soffbordet i Kina bara för att Cherry ska kunna gå upp och lägga sig i soffan. När hon väl ligger där är hon på fantastiskt dåligt humör. Kan vara för att katten tycker det är jätteroligt att ligga i tratten. Eller bara det faktum att det finns en tratt var hon än tittar. Ibland sitter hon och stirrar rakt upp i taket med butter uppsyn, eftersom det är det enda hållet hon kan titta åt utan att se den fördömda kragen. Att ta sig igenom en dörröppning utan att stöta i båda dörrkarmarna varsin gång är omöjligt.

Det är roligt att ha hund igen.

In vino veritas

Vid tredje dagen av fest och alkohol hade min kropp vant sig vid gifterna och det gick inte längre att uppnå ett eftersträvansvärt berusningstillstånd. Detta är naturligtvis inget måste för en trevlig kväll, om man nu inte skulle befinna sig på krogen.Vilket jag alltså nu gjorde. I ett seminyktert tillstånd ser man dessvärre nämligen vad folk gör, hur de ser ut samt man hör vad de säger. Tyvärr. Kan ibland vara svårt att uppskatta.

I någon slags desperation efter bekräftelse och uppskattning börjar både kvinnliga och manliga individer ohämmat kasta omkring sig komplimanger i tron om att de ska få något tillbaka. Ju fullare de blir, desto taffligare blir kommentarerna.

Kvart över två står en kille vid utgången och stirrar ned i mitt dekolletage och säger på fullaste allvar: "Schyssta lökar!".
-Varför var jag tvungen att stå i baren och hiva i mig isvatten under kvällen? Kunde det inte varit sprit istället? Då hade man i alla fall varit berusad nog att garva åt kvart-över-två-raggarna som har slut på vettiga raggningsrepliker. Förmodligen hade denne man en uppsjö raggningsrepliker när han påbörjade kvällen och betade av en efter en under kvällens gång på varenda tjej han lade ögonen på. Ingen av dem fungerade. Varpå han alltså endast har en enda replik kvar till kvart över två när han i full panik står vid utgången och inser att han kommer få gå hem ensam ikväll. Igen. Reptilhjärnan tar över. Någonstans i den dimmiga blicken lyckas han särskilja en individ som borde vara av kvinnligt kön eftersom denne bär klänning. Eller nåt.

In vino veritas? Förhoppningsvis inte. Förmodligen är vinsanningarna smått modifierade och uppenbart dimmiga. Utan dessa skulle aldrig bakfylleångesten existera, och då skulle människan dricka än mer alkohol, varpå vi alla skulle dö av alkoholförgiftning och den mänskliga arten därmed bli utrotningshotad.

Vargar o gamlingar

Satt hemma hos mor och far, förtärandes kaffe, och lyssnade på en ytterst intressant dialog. Mammsen o pappsen börjar bli gamla, konstaterade jag när mamma började ett långt utlägg om årets otäcka influensa som var av en sån där "hongkongvariant". Helt osökt övergick dialogen i en diskussion kring vinterkräksjukan och så småningom behandlades även diverse lung- och hjärt- och kärlsjukdomar.

Plötsligt avbröts den ytterst givande diskussionen, då mamma fick syn på en ny människa på innergården, som hon aldrig tidigare sett.
- Vad är det där för nån människa? utbrister hon lite ilsket.
Pappa och jag kikar ut. Människan utanför är en medelåldersman, med fullt normalt utseende. Förmodligen känner han väl någon som bor i hyreshusområdet?
- Man vet ju aldrig! Det kan ju vara en sån där som kommer hit och utnyttjar samhället! väste hon.
Jag frågade inte ens vad hon menade med det där sista. Vill inte veta vad hon nu fått för sig. Mamma återgick till att berätta om sin bihåleinflammation som hon gått runt med till och från de senaste 10 åren.

Upptäckte att en av mina bekanta har en underbart sjukt rolig blogg som jag vill rekommendera. Han har verkligen fått till det där med relevanta och irrelevanta saker kring vargjakt, och jag lovar att när man läst hans blogg har man inget att sätta emot för vargjakt längre.
http://gittanomvargjakt.blogg.se/

Hur kunde jag va så jävla dum....

... att jag skaffade mig hund?

Jodå, jag trodde det handlade om att offra sovmorgonen för en morgonpromenad. Jag trodde att det handlade om att offra en massa tid för att hålla dem sällskap och gå ut och gå med dem. I min enfald trodde jag det handlade om att ta sitt ansvar som flockledare att träna dem och fostra dem.

Visst. Det också. Aldrig trodde jag att jag skulle tvingas ha 10.000 kronor på mitt konto för att betala veterinären trots att jag har djurförsäkring. Det är ju för f....n ocker! Tillämpas aldrig ockerlagen?

Naturligtvis kan ju inte hundskrället skada sig på en vardag heller. Nejdå. De ser ju naturligtvis till att det ska hända under veterinärens jourtid så det kostar en tusenlapp extra samt att Agria inte tillåter direktreglering under helgen.

Tack. Nu har jag också finanskris.

Finanskrisen

Jag är svårt drabbad av finanskrisen. Plötslig kan jag inte få se nyheterna utan att bli drabbad av den, i morse tillbringades fyra minuter av morgonnyheterna åt att diskutera finanskrisen. Här sitter jag faktiskt på morgonen och dricker kaffe och vill veta vad som händer i världen, och då är det enda jag får veta att det fortfarande är finanskris. Jaha? Det sa de ju igår också, och dagen innan det, och dagen innan det...

Här är en kille till som blivit drabbad:

Ingen hejd på morfar...

Så här i efterhand kommer jag på ännu fler bra saker om morfar som är värda att nämnas. Han är en vis man, här får vi lite tips och råd av en 82-åring som vet:

• Kläder behöver inte alltid tvättas, ofta kan det räcka med att hänga dem på vädring.
• Mjölk bör drickas varm, eftersom det inte är bra för magen att förtära kalla saker.
• Det är farligt att sitta i drag. Därför bör ej fönsterrutorna på bilen öppnas, även om det skulle vara 35 grader varmt ute.
• Damfotboll borde kortas ned till 30 minuter eftersom kvinnor inte orkar hålla på att springa lika länge som män.
• Mögel på bröd är bara att skära bort, resten går att äta.
• Hjärtmedicin? Man kan lika gärna ta en treo. Mediciner blir man bara sjukare av.
  

Städstjälp

Efter tidigare klagomål har alltså mina sambos bestämt sig för att hjälpa till mer här hemma. Peija bekantar sig närmare med Buffy, the dustslayer, dessvärre tror hon att dammsugning går ut på att bita i munstycket samt skrika så högt det går.


Tozz har tagit sig an dammvippan.

Uppenbarligen måste den tuktas före användning.

Anar hundar begravna i mossen..

Här i Sverige anar vi ugglor i mossen, vi är fula som stryk, drar alla över en kam, regnet står som spön i backen och går som katten kring het gröt. Sjukt bra med idiomer. De berikar språket och piggar sannerligen upp vår grå vardag. Därför tycker jag vi även ska låna in lite idiomer ifrån engelskan. Här är några förslag på bra engelska idiomer som jag har översatt, för kryddningens skull kan man prova dessa fraser hej vilt i valfria sammanhang bara för att se var och hur fraserna passar in:

• Det regnar katter och hundar
• Det är inte över förrän den feta damen sjunger
• En tvivlande Thomas (A doubting Thomas - en benämning för en skeptisk människa)
• Ett delat hus kan inte stå för sig självt
• Bara skäll utan bett (all bark no bite)
  
• Slåss runt busken (beating around the bush - som katten kring het gröt)
• Mellan en sten och en hård plats
• Dra ditt ben (pulling your leg)
• Inget att göra ben om

Den kassa översättningen från engelska till svenska bidrar till obegripligheten, vilket naturligtvis är tanken. Språklogik är att det inte går och förklara någonting och att det alltid finns undantag till alla regler.

Snäppet roligare än idiotiska idiomer är folk som blandar ihop uttrycken och säger fel. Detta ska visst vara ungefär som dyslexi, man får helt enkelt inte till det korrekta uttrycket. Jag har en kompis som inte riktigt klarar av idiomer. Ändå trivs han ypperligt bra med att slänga sig med dem, utan att fatta att han säger fel. Även dessa är alltså helt obegripliga, men väl brukbara:

• "Anar oråd i mossen"
• "Gräset är lika grönt på andra sidan"
• "Saknar inte båset förrän kossan är tom"
• "Den här fisken är rökt som en borstbindare"
• "Få vatten i kvarnen"
• "Ha sålt smöret och har inga pengar kvar"
• "Dra någon i sträckbänken"

Nä nu börjar jag se ljuset i tunneln för dagens blogg och tror att jag måste få andra saker ur händerna...

Nackdelarna med att ha sambos

Hur mycket jag än älskar samboskapet kan det ibland vara svårt att bortse från alla dess nackdelar. I dag till exempel, hade jag tillbringat över en timma med att noggrant dammsuga och skura hela lägenheten till den var skinande blank. Sedan åkte jag hemifrån. 5 timmar senare möts jag av håransamlingen Allan i hallen. Schysst. Hundarna har inte ens en tanke på att åtminstone sprida ut hårstråna i lägenheten så de inte blir så iögonfallande. Nej då, samma ställe ska de ligga på, de där svarta äckliga håren.

Inne i badrummet har toalettpappret blivit mördat. Jag vet inte vad för ont alla toalettpapper gjort lilla Tozz, men uppenbarligen har det givit henne men för livet och numer kan hon alltså inte se toalettpapper utan att mörda det.

Vid nästa hemkomst, på kvällen, möts jag av en sopsituation i köket. En sopsituation är när det ser ut som om någon släppt en bomb inne i sopskåpet. Alla kattmatsburkar dras ut och diskas rena, kaffefilter sprids ut över golvet och diverse andra sopor som jag har försakat har fått ett nytt liv och befinner sig återigen ute i det fria. Cherry har själv utsett sig till sopchef och befinner sig alltid av någon anledning i köket just när detta fenomen utspelar sig.

Peija har skenvalpar och bäddar åt sina gula bollar (i hennes värld är det valparna) både i soffa och säng. Det är lätt att se skillnad på om det är jag som bäddat sängen eller om det är Peija. Jag lägger nämligen täcket slätt med kuddarna i huvudänden av sängen och överkast ovanpå allt detta. Peija tycker att en snygg bäddning är när man drar ihop allt, täcken, kuddar, överkast, i en hög - sen att något går sönder och dunar eller luddar, är bara ett onödigt ont anser hon.

Tozz bidrar gärna med mat. Så färsk som möjligt. Har räddat en stackars ekorrunge ur klorna på henne en gång. Annars är det möss och fåglar, och en och annan råtta. Här om veckan låg det en 15 cm lång råtta på hallgolvet. Han/hon var inte särskilt färsk.

Belzebub är den ende i familjen som inte bidrar med några hemskheter i familjen. Han lallar runt som en lejonkung, hänger vid kylskåpet för att checka matförrådet eller dräller i sängen med alla armar och ben utsträckta åt alla håll och kanter. Otacksamt och typiskt hannar? Han försöker ju inte ens bidra med något!

Hur kunde du vara så jävla dum?

Mormor


- Det enda som är roligt med dig, det är din jävla släkt! sa min mobrors ex till honom när hon gjorde slut.
Hon har nog rätt, till en viss del. Det är nog viktigt att man kan skratta åt alla galningar i min släkt. I synnerhet morfar.

Ni vet burktanten som går runt på stan och samlar burkar ur soptunnor? Och Ingvar Hägg som förgyllde våra lördagar med skön musik och ibland även ljuvlig sång? Och Tok-Sven som går runt och sjunger? Det finns "original" överallt, i varenda stad. Min morfar är ett, fast han håller sina originaliteter för sig själv, hemma. Det är bara vi närstående som får möjlighet att ta del av dessa lustigheter som gärna diskuteras när morfar inte är där.

När mamma var liten kom kompisar hem till henne bara för att titta på "Långwoucken" (långrocken uttalat med västerviksdialekt). Denna sevärdhet är till synes en vanlig, lång rock som används när fysiskt arbete ska utövas vid sämre väder. Till denna rock brukas ett par avklippta gummistövlar som morfar kallar för galoschera. Utstyrseln i sig kanske inte låter så rolig, men faktum är att min mor alltså växte upp i höghusen vid Täby centrum, och fysisk aktivitet kunde vara att gå ut med hunden i oväder.

Morfar är ekonomisk. Trots stor summa pengar på banken efter smarta aktieaffärer är min morfar bara en stackars fattig pensionär. Även mormor beklagar sig när hon tvingas "nalla" från avkastningarna bara för att ha råd att köpa kläder. Det är synd om dem. De har aldrig råd att göra något woulit. På sommarfesten med släkten i somras fick mamma och hennes två bröder bjuda morfar på kuvertet på 180:-, eftersom han inte hade råd med så dyr mat.

När morfar bodde ensam i huset stängde han av frysboxen och förvarade förutom mat även posten där. Stort och bra.

Om morfar får någon present eller julklapp som han inte tycker om kan han mycket väl ge tillbaka det som present vid nästkommande jul eller födelsedag. Annars köper han gärna presenter på auktion.

Enligt morfar är släkten på mormors sida klubbhuven. De är allihopa ute efter hans pengar och de roar sig med att lura och utnyttja mormor, anser han. Han blir alltid väldigt upprörd när han kommer att tänka på dessa klubbhuven.

Enligt morfar är det helt idiotiskt att kvinnor arbetar, eftersom de inte klarar av någonting. Han skrattar när kvinnliga poliser eller kvinnliga brandmän kommer på tal och tror på fullaste allvar att de bara kokar kaffe på jobbet.

Politiker är också klubbhuven.

Mormor är också ett klubbhuve. En gång skulle mormor ha våffelkalas för familjen Millerfelt med deras respektive. Bara det var en idiotisk idé, menade morfar. Det duger väl med att bjuda på lite sockerkaka och Mariekex? Att tillägga är att min mormor inte tycker det är så viktigt med att följa recept till punkt och pricka, hon kan mycket väl baka sockerkaka utan socker. Våfflorna vid detta våffelkalas var inget undantag. I hallen möts gästerna av underliga dofter, vilka kommer av att när mormor skulle grädda våfflor i det elektriska våffeljärnet satte hon det på spisen och satte på plattan. Det stank smällt plast. Våffeljärnet var trasigt. Våfflorna gick inte att äta. Och morfar satt hela tiden och ältade till mormor: "Hur kunde du vara så jävla dum?". Än i dag, sådär 10 år senare minns morfar våffelkalaset, och påminner mormor återigen: "Hur kunde du vara så jävla dum?"

Emma vs Monstervirus

Det är ju då märkligt, efter mitt senaste inlägg om vilken übermenschen jag är blev jag svårt attackerad av diverse virus. 18 dagar senare är jag alltså fortfarande "sjuk". Jag har alltså blivit utsatt för svåra monstervirus som förmodligen skulle ta död på en vanlig människa. I går orkade inte min arma kropp längre, utan låg pall i svår hög feber (säkert 42 grader). I dag är jag uppe och studsar och ska snart bege mig till jobbet.

Jag är minsann ingen vekling!

Fyra fårskallar?

Det påstås att det finns ett svart får i varje familj. Jag försökte klura ut vem av oss fyra i min syskonskara det skulle vara, vilket inte var det enklaste. Det kan vara så att just min familj inte har något svart får; troligare är dock att det inte finns några vita får över huvud taget i familjen...

De som tror att de har en konstig släkt ska komma hem till mig och käka middag med min familj. Det finns människor som gått från släkt- och familjemiddagarna i djup chock efter det trauma som upplevs när Millerfeltarna äter mat tillsammans.

En gång i tiden var slagsmål vid middagsbordet snarare regel än undantag. Vem som slog vem och varför var okänt, ofta var det jag och mina bröder mot varandra. Lillasyster satt och grät. Vi sprang varv på varv runt köksbordet (varför köpte inte mina föräldrar ett fyrkantigt bord?) skrikandes och kastade stolar och diverse bestick på varandra. Hunden, som ville ha ordning i flocken, sprang efter och skällde. Det resulterade i glasskross, gråt och själv fick jag en gång slita ut en gaffel som satt sig i foten.

I dag är det lugnare. Slagsmålen har nu övergått från fysiska till verbala. I min familj kramas vi inte när vi tycker om någon, vi retas. Vi värdesätter ärlighet högt. I min familj är vi inte sena med att skratta åt varandra när vi har tagit på oss fula kläder, gått upp i vikt (plufsig?), glömt plocka ögonbrynen, gått ned i vikt (då kallas man för anorektiker), köpt ett par icke-märkesjeans, säger fel eller har fel... och så vidare... Oftast utses kvällens offer som mobbas hela kvällen. Vem det blir kan man aldrig förutse, i regel är det den som kommer och är på sämst humör som får utstå gliringar.

Ibland spelar vi TP. Det är ofta mindre lyckat, även nu när vi är ett gäng vuxna människor. Vi anklagar varandra för att fuska, vi skrattar åt varandra när någon svarar dumt, vi fuskar, blir sura för att vi har otur och får bara de svåra frågorna.... Under min uppväxt gick en hel del brädspel sönder efter det att det gått dåligt för någon och spelplanen med tillbehör kastades eller vräktes omkull. Vi slog varandra med Nintendokontrollerna (behöver jag säga att våra kontrollen inte fungerade riktigt som de skulle?) och stängde av Nintendokonsollen för varandra när vi tyckte den andre hade spelat för mycket. Jo, jag och mina syskon är fyra dåliga förlorare. Ändå ska vi alltid spela.

Men jag älskar min familj, skulle aldrig vilja byta ut den. Det är inte konstigt att vi är som vi är, med tanke på den släkt vi har...

En avocado, flera...

Allt är relativt. I synnerhet när du diskuterar språk. Jag har insett att ju högre nivå jag studerar svenska, desto mindre kan jag. Plötsligt är inget säkert längre. Svenskan är inte längre svart eller vitt och gråzonerna växer...

Igår menade min föreläsare att den inlånade pluraländelsen -s inte är en bra ändelse på svenska substantiv. Ajabaja att säga radios, avokados, bikinis, videos... I stället ska vi, naturligtvis, säga radioapparater, avokadofrukter, bikinidräkter och videoapparater. Detta av den enkla anledningen att vi ska vårda vårt språk; språket är ett arv som vi ska vårda och förvalta.

Avocadosarna tänker jag gå runt och säga hela dagen, i ren protest. Språk är något som utvecklas och att inte acceptera något som är så logiskt som denna pluralform tänker inte jag tycka är fel. Att inte göra det är ungefär lika opraktiskt som att vägra gå en genväg bara för att den är ny och att vi ska vårda och förvalta de gamla grusvägarna!?

Någon måtta får det ju vara! Jag kan ju till och med skriva huvet ibland, fast det har tagit mig nästan tio år att vänja mig vid denna stavning.

Nu när jag ändå är i gång och gnäller tänker jag passa på att sparka på csn och staten eftersom jag inte kan jobba mer. Vadå tjäna för mycket pengar för att få låna? Jag köper lätt att jag inte får något bidrag, men att man inte får låna pengar bara för att man tjänar för mycket pengar? Det är ju idioti på hög nivå - det hör ju vem som helst!!

Nu ska jag plugga.