Även en silverkant har sitt moln...

Eftersom jag är en sån fenomenal människa har jag naturligtvis ytterst få svaga punkter. Och eftersom jag är just en sån fenomenal människa kan jag även erkänna dessa. Och eftersom jag nu erkänner dessa förväntar jag mig även av min omgivning att nu inte vända detta mot mig. (hör du det, lillebror?)

Jag älskar pannkakor. Det är ingen bra sida, då jag knappt kan behärska mig vid förtäring av denna maträtt. Kan äta hur många som helst, gärna tills jag håller på att dö. Sen kan jag vänta ett par timmar bara för att komma över mättnadskänslan någorlunda, sedan kan jag återuppta förtäringen.

Mina hundar är en svag punkt, vilket de flesta av er säkerligen hunnit klura ut med tanke på att det förmodligen är mitt mest återkommande bloggämne. De är stora, håriga och endast delvis uppfostrade. Cherry biter de gäster som hon tycker om och Peija ligger i knät på dem. Jag älskar dem oerhört mycket, så säger någon nånsin något ont om mina hundar har denne skaffat sig en ovän för livet.

Min absolut största svaghet är skor. Jag lägger alldeles för mycket pengar på skor. Jag blir förälskad i dem i affären och köper jag dem inte mår jag dåligt resten av mitt liv (inbillar jag mig i alla fall). Det kan vara allt från flip-flop till stövlar och går de sönder kan jag mycket väl köpa ett par nya exakt likadana. Inte ens gamla trasiga utnötta gympaskor kan jag förmå mig att slänga utan att det svider i själen. Jag är i synnerhet svag för svarta högklackade stövlar eller svarta pumps med stilettklack. Det sistnämnda är mitt senaste förvärv. Skulle vilja ha dem på nattduksbordet inatt. Får nöja mig med att lägga in bild på dem i bloggen. Kan sitta vid mitt skoställ och bara titta på skorna och njuta av dem, kombinera ihop dem med olika kläder i huvudet... Mmmm... jag är helt skadad...

Nåväl, det var mina svaga punkter, jag vet, inte särskilt många, och huruvida de är särskilt svaga kan även ifrågasättas. Jag är väl en oerhört bra människa, det kan ju inte förnekas...