In vino veritas

Vid tredje dagen av fest och alkohol hade min kropp vant sig vid gifterna och det gick inte längre att uppnå ett eftersträvansvärt berusningstillstånd. Detta är naturligtvis inget måste för en trevlig kväll, om man nu inte skulle befinna sig på krogen.Vilket jag alltså nu gjorde. I ett seminyktert tillstånd ser man dessvärre nämligen vad folk gör, hur de ser ut samt man hör vad de säger. Tyvärr. Kan ibland vara svårt att uppskatta.

I någon slags desperation efter bekräftelse och uppskattning börjar både kvinnliga och manliga individer ohämmat kasta omkring sig komplimanger i tron om att de ska få något tillbaka. Ju fullare de blir, desto taffligare blir kommentarerna.

Kvart över två står en kille vid utgången och stirrar ned i mitt dekolletage och säger på fullaste allvar: "Schyssta lökar!".
-Varför var jag tvungen att stå i baren och hiva i mig isvatten under kvällen? Kunde det inte varit sprit istället? Då hade man i alla fall varit berusad nog att garva åt kvart-över-två-raggarna som har slut på vettiga raggningsrepliker. Förmodligen hade denne man en uppsjö raggningsrepliker när han påbörjade kvällen och betade av en efter en under kvällens gång på varenda tjej han lade ögonen på. Ingen av dem fungerade. Varpå han alltså endast har en enda replik kvar till kvart över två när han i full panik står vid utgången och inser att han kommer få gå hem ensam ikväll. Igen. Reptilhjärnan tar över. Någonstans i den dimmiga blicken lyckas han särskilja en individ som borde vara av kvinnligt kön eftersom denne bär klänning. Eller nåt.

In vino veritas? Förhoppningsvis inte. Förmodligen är vinsanningarna smått modifierade och uppenbart dimmiga. Utan dessa skulle aldrig bakfylleångesten existera, och då skulle människan dricka än mer alkohol, varpå vi alla skulle dö av alkoholförgiftning och den mänskliga arten därmed bli utrotningshotad.