Nackdelarna med att ha sambos

Hur mycket jag än älskar samboskapet kan det ibland vara svårt att bortse från alla dess nackdelar. I dag till exempel, hade jag tillbringat över en timma med att noggrant dammsuga och skura hela lägenheten till den var skinande blank. Sedan åkte jag hemifrån. 5 timmar senare möts jag av håransamlingen Allan i hallen. Schysst. Hundarna har inte ens en tanke på att åtminstone sprida ut hårstråna i lägenheten så de inte blir så iögonfallande. Nej då, samma ställe ska de ligga på, de där svarta äckliga håren.

Inne i badrummet har toalettpappret blivit mördat. Jag vet inte vad för ont alla toalettpapper gjort lilla Tozz, men uppenbarligen har det givit henne men för livet och numer kan hon alltså inte se toalettpapper utan att mörda det.

Vid nästa hemkomst, på kvällen, möts jag av en sopsituation i köket. En sopsituation är när det ser ut som om någon släppt en bomb inne i sopskåpet. Alla kattmatsburkar dras ut och diskas rena, kaffefilter sprids ut över golvet och diverse andra sopor som jag har försakat har fått ett nytt liv och befinner sig återigen ute i det fria. Cherry har själv utsett sig till sopchef och befinner sig alltid av någon anledning i köket just när detta fenomen utspelar sig.

Peija har skenvalpar och bäddar åt sina gula bollar (i hennes värld är det valparna) både i soffa och säng. Det är lätt att se skillnad på om det är jag som bäddat sängen eller om det är Peija. Jag lägger nämligen täcket slätt med kuddarna i huvudänden av sängen och överkast ovanpå allt detta. Peija tycker att en snygg bäddning är när man drar ihop allt, täcken, kuddar, överkast, i en hög - sen att något går sönder och dunar eller luddar, är bara ett onödigt ont anser hon.

Tozz bidrar gärna med mat. Så färsk som möjligt. Har räddat en stackars ekorrunge ur klorna på henne en gång. Annars är det möss och fåglar, och en och annan råtta. Här om veckan låg det en 15 cm lång råtta på hallgolvet. Han/hon var inte särskilt färsk.

Belzebub är den ende i familjen som inte bidrar med några hemskheter i familjen. Han lallar runt som en lejonkung, hänger vid kylskåpet för att checka matförrådet eller dräller i sängen med alla armar och ben utsträckta åt alla håll och kanter. Otacksamt och typiskt hannar? Han försöker ju inte ens bidra med något!