... och stadie tre har infunnit sig. I morse kunde jag bara önska att min stresshuvudvärk hade känts som en grav hjärnskakning och längtade tillbaka till dessa tider då det var 90 timmar kvar till tenta, hela huvudet riskerades att sprängas och hjärncellerna hade förökat sig till den grad att hjärnbalken inte längre fick plats. Efter att ha skummat igenom sisådär 2000 sidor av texter i och ur verk, skrivit anteckningar, fabler, teman, motiv och stilistiska drag om dessa i tre dagar, var jag klar. Nu har jag alltså lyckat komprimera all information till tio datorskrivna A4-sidor; detta är det viktigaste inför tentan. Stresshuvudvärken är bortblåst.
Det tredje stadiet; Känslan är i det närmaste uppgivenhet och misstro till mig själv. Stressen är borta, det är ingen idé att jag stressar. Jag är helt värdelös och dum i huvudet ändå, det är ingen idé att jag försöker ens: Jag kommer köra på tentan. Mina förhoppningar i det andra stadiet om att jag faktiskt skulle spika tentan och rentav briljera är som bortblåsta. Jag var en idiot som trodde det, jag har insett att jag får vara glad om jag klarar tentan överhuvudtaget.
Tentapaniken har övergått i tentaångest. Allt är försent. Pressen ligger över bröstet som om jag skulle ha blivit överkörd av en gul asfaltsvält. Jag börjar så smått undra huruvida hoppa från den där förskräckliga bron skulle vara ett alternativ, man får i alla fall en trevlig färd på väg ner.
Asfaltsvälten på bilden är för övrigt till salu på blocket och kostar enkom 140 000.
Over and out.
.jpg)
3 kommentarer:
Tack, ni vet jag!
Jepp... Avundsjuk?
Nja, jag tror inte det. Jag får förvisso oxå tentaångest men det ter sig inte riktigt på samma sätt som för dig. Kanske, kanske kan det vara så att du har det snäppet värre. Önskar dig lycka till, för enligt mina beräkningar borde du göra tenta ganska exakt snart!
Skicka en kommentar