90 timmar och 42 minuter till tenta

Så en dag i regniga September händer Det - tentaångesten infinner sig. Den är lika go' och härlig som jag minns den. Stresshuvudvärken påminner smått om en grav hjärnskakning med tillhörande illamående som får mig att undra om jag någonsin kommer kunna förtära något igen. Den är väntad, ångesten, utan den kan jag inte plugga. Fast jag kan inte plugga med den heller, knaprar lite panodil och spekulerar i huruvida det är hjärncellerna som förökar sig för att maximerar informationsintaget vilket då skulle resultera i huvudvärk. Inte helt omöjligt.

Eftersom jag, intelligent som jag är, i precis rätt tid beslutat mig att halvera mitt koffeinintag, håller jag på att avlida i svår koffeinabstinens. Tre baljor grönt te verkar inte ge någon annan effekt än sövande vilket naturligt innebär att jag är tröttare än någonsin. En hel dag har försvunnit i ineffektivt tentapluggande tack vare tankspriddhet och oförmåga att samla tankarna.

Tentaångesten föregås av stadie 1 som alltid infinner sig ett par veckor innan tenta, där jag lyckas förneka min okunskap och tror på fullaste allvar att jag redan kan allt och inte kommer behöva plugga överhuvudtaget. Stadie två är mycket mer omänskligare än så, men det är väl bara att rida ut stormen för att nå till stadie tre...