Ölandstokar...

Ölandstok är inte bara universums fulaste buske som lämpligen bör förknippas med parkbänksalkisar, utan även ett folkslag som kommer från Sveriges mest överskattade ö: Öland. Visst, det finns en viss charm i somliga ölandstokar, i de flesta andra ölandstokar finns det ingen charm alls. Det är dock ett faktum; inget vettigt kan komma från Öland, eländet börjar redan vid ölandsbron, som säkerligen var ett lyft för den genetiska mixen i en inavelskultur, men är ett helt galet onödigt byggnadsverk. På sommaren är det inte helt ovanligt att det är kö för att få köra upp på bron för att komma till Öland. Har man otur är det kö för att få komma tillbaka på fast mark igen. Det där sistnämnda fick jag skadeglatt bevittna när vi åkte över till denna gudsförgätna ö då en bil fått punktering på högbrodelen, och det var kö på hela ölandsbron ända till Öland.

Så varför detta hat till Öland? Egentligen är det inte i grund och botten ett hat till Öland och dess invånare. Personligen tycker jag bara Öland är överskattat, jag anser helt enkelt att Ölands karga, platta natur är lika sexig som Saharaöken, det vill säga inte särskilt sexigt. Dessutom tycker jag havet är väldigt mäktigt och finner en viss tjusning i att se horisonten, vilket dessvärre inte att går att se ifrån Kalmar eftersom det ligger en stor ful ö i vägen. Nä, det som skapat ölandshatet är snarare ett sätt att väga upp vågskålen lite för att skapa balans i synen på Öland, ön har helt enkelt fått mer positiv uppmärksamhet än den förtjänar.


Att folkslaget är tokiga är definitivt ingen myt, jag har en kollega som är ett levande bevis på detta. Han är mer än lovligt galen, även om han är fantastiskt intelligent och är min favoritkollega, finner han en viss tillfredsställelse i att chocka sina medmänniskor. Till en början, när jag kom som sommarvikarie, var jag livrädd för honom. Han började mitt vikariat med att ha 10 veckors semester, med undantag för en blåljusövning vi hade tillsammans med polis, brandkår och ambulans, där denne fantastiske man spelade offer. Tio man hade i stort sett fått sitta på honom för att övermanna honom och när de lyckats spänna fast honom på ambulansbåren hade han skrikit åt ambulanspersonalen att han skulle bajsa och kissa på dem. Detta var alltså mitt första möte med Ölandstokarnas Ölandstok, som vi kan kalla för Åke, resten av sommaren var Åke på semester varpå man fick höra om alla galna historier denna man varit orsak till. (Åke är förövrigt en av de många personligheter denne ölandstok besitter). Det var inte konstigt att jag var rädd för Åke i början. Det hjälper ju inte till att denne man har typ svart bälte i modern self defence.

Numera har jag vant mig vid hans galenskaper, men han är fortfarande beviset på att det inte riktigt är som det ska med Ölandsgenerna. Varför denna genetiska omix, förutom inavel, har resulterat i galenskap för Ölänningarna kan man endast spekulera i. Vilket jag naturligtvis gjort, eftersom jag är ett snille som gärna spekulerar. Inaveln ligger som grund för denna mutation, samt ett djupt inrotat socialt arv som resultat av isolering. Det som hände när den bristfälliga genetiska mixen kom igång var i början på 1900-talet då konstnärerna och författarna började hitta till Öland för att kunna isolera sig själva samt njuta av den märkliga naturen. Och det vet vi ju alla, att konstnärer är ett väldigt speciellt folkslag, och den genetiska mix dessa tillförde knappast gynnade ölänningarna.


Om man är orolig att man av misstag ska beblanda sig med detta folkslag så kan jag genast lugna er med att man lätt känner igen en ölänning på det blond-gröna håret.

Är det förresten en slump att så många begår självmord genom att hoppa från Ölandsbron? Eller är det helt enkelt så att folk hellre tar sitt liv än åker till Öland?