Jag konsumerar film som en snusare konsumerar tobak. Det är säkert 10 filmer i veckan. Denna höga konsumtion har bidragit till att man blir mer och mer kräsen. Jag dissade Marie Antoinette efter en kvart bara för att musiken inte stämde. Hur i hela friden tänker man när man gör en historisk film där man lägger på musik med elgitarrer? Jag blir på dåligt humör bara jag tänker på det. Jag har även dissat toppfilmer som No Country for Old Men och The Assassination of Jesse James. Mamma Mia har jag fortfarande inte tagit mig för att se. Jag kommer förmodligen inte tycka om den ändå.
Jag vägrar se den senaste Titanicfilmen, den med DiCaprio och Winslet. Jag vet ju hur den slutar. Båten sjunker. Folk dör.
Min föreläsare i litteraturvetenskap skulle ha kallat mig filmnörd. Det är jag. Jag kan till och med se utländska filmer numera, efter att ha insett att de bästa fransmännen gör bättre film än de sämsta amerikanerna. Jag kan även gå tillbaka i tiden och se gamla Stephen Kingfilmer, bara för att jag tycker det hör till allmänbildningen att ha sett alla.
På väntelistan står Soilent Green. Enligt Sid är det uppenbarligen världens bästa film. Jag är skeptisk.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar