I väntan på det nya...

En vecka av det nya året har gått, 51 veckor kvar tills jag får äta strutskorv igen. Jag har utan svårighet kunnat hålla mitt nyårslöfte - att inte äta strutskorv - och är ofantligt stolt över mig själv.

Idag har jag varit på sista föreläsningen i svenskan. Sista föreläsningen med den klass jag gått tillsammans med i två år. Vi var 27 i början, slutade som 9. Enligt mina mattekunskaper är alltså enbart 1/3 av klassen kvar. Last nine standing. Känner ändå, trots att jag normalt är väldigt sentimental, att de i klassen som jag kommer sakna kommer jag inte sakna eftersom jag kommer hålla kontakten med dem.

Nu har även vintern anlänt till Kalmar. Eftersom vi kalmarbor fått ett par snöfria vintrar på sistone tyckte någon (Kung Bore?) att vi skulle kompenseras för detta och för en gångs skull känna på hur det är att ha lägsta temperaturen i hela Sverige. 20 minusgrader. Normalt. Hundarna tycker det är roligt med snö i alla fall. Det ska kastas snöbollar, sparkas snö och tokspringas på öppna ytor. I synnerhet Peija får tokryck av att se en hel öppen gräsmatta täckt av snö, vilket innebär att hon springer tills hon knappt vet vad som är upp eller ner. Cherry tycker det är fantastiskt roligt att stå och smyga på Peija när hon får sina tokryck, och kasta sig över Peija när hon kommer i närheten.

Nu är helgerna slut. Imorgon är det dags att hugga gymmet och skaka av sig de där extra helgkilona som har smugit sig på under latdagarna. Det är även dags att ta tag i studeriet. Nytt år, friska tag. Helt strutskorvsfritt.