Av någon märklig anledning blir det alltid morgon. Den kommer överraskande snabbt och förpestar min tillvaro med den där obehagliga påminnelsen om att man har en hel dag framför sig. Ska man inte jobba, ska man till skolan, eller så ska man plugga, eller städa, ibland ska man gör alltihop.
Som om inte morgonens närvaro är förpestande nog, måste man alltid kliva upp ur sängen. Oftast alldeles för tidigt.
Någon klok människa sa: "Det är inte konstigt att man är dåligt humör på morgonen när man börjar varje morgon med att vakna". Exakt.
Min ständiga frukost, 12 koppar kaffe och juice, är det enda trevliga på morgonen. Vilket uppenbarligen bara är trevligt när man är två. Nu sitter jag här ensam och inser att jag lika gärna kunnat sova en halvtimma till istället.
Mina hundar är lika trötta dem. Den ena ligger ihopkurad i soffan, den andra i sängen. Vill jag gå på promenad med dem, vilket jag inte vill men måste, får man dra dem ur sängen.
Jag håller med, det är onaturligt att gå upp innan klockan tio på morgonen.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar