Förevigat

Eftersom jag är av äldre modell har jag vuxit upp med att vid speciella tillfällen -till exempel när man ser kronprinsessan käka på McDonalds, eller när en gigantisk älg hoppar in i trädgården eller när man ser en elefant råna en sur pensionärskärrin-) utbrista "Nu skulle man haft en kamera!". Detta har aldrig dagens ungdomar, den yngre generationen, upplevt då mobilkameran gjort intåg i vår vardag. Plötsligt tar man kort på allt och i synnerhet ingenting. 1% av bilderna blir över huvudtaget sevärda. Men de är sannerligen roliga! De dokumenterar verkligen vad man bidar sin tid till...

Klistermärke i en av hyrbilarna. Jag förstår att det är nödvändigt att be husdjuren att inte röka i hyrbilar...


Kapten Å och jag roar oss med långpromenader då och då i diverse delar av Kalmar. Då kan det se ut så här:


Syster och jag brukar roa oss med att gå och träna, käka tonfiskbaguette på fyra kök och sedan göra stan. Här har denne besynnerliga varelse hittat ett riktigt fult plagg på Gina som hon var tvungen att prova.


Jag irriterar mig fortfarande på att ett kort som kunde blivit så bra blev så fel.


Min humor är lite snedvriden, och just stavfel tycker jag är idiotiskt roligt. Jag vill tacka alla dyslektiker för deras bidrag till att förgylla min vardag, här är det någon av mina kollegor som uppenbarligen har problem med stavning (intervju köket är den avsedda texten)