Attackerade igen

Emma:

Och så hände det sig igen, vi blev attackerade. När vi, jag, Alva och hundarna, som minst anade det, promenerandes ner mot badstranden nere vid Talludden - där det för övrigt är hundförbud. Till mitt eget försvar hade jag inte tänkt att gå ner till badstranden , utan tänkt svänga in på stigen som slingrar sig genom den vackra björkdungen. Det är då det händer. Jag hör en kvinnoröst skrika helt hysteriskt och jag ser något litet, fluffigt, vitt med fladdrande öron komma springandes rakt mot oss.

Vi stannar och väntar in den lilla onda besten. I det här läget kan jag inte göra någonting, utan bara hoppas på att matten ska hinna fram. Flyr jag så skulle jag bara förvärra det hela, den attackerande hunden skulle bli ännu mer hysterisk än den redan var och mina hundar skulle se mig som en kass, feg flockledare.

Så jag kastar undan barnvagnen och hinner cirka femtisjutusen gånger tänka "hoppas mina hundar inte dödar den, hoppas mina hundar inte dödar den".

Det gick bra. Peija och Cherry blev inte hundmördare. Den lilla besten bet Peija i bakhasorna och när matten hann fram skämdes den lilla besten och lade sig platt på marken. Vi fick ingen ursäkt. Matten tog sin fula hund och bar honom i halsbandet därifrån. Inte helt okej. Med skakande knän gick vi därifrån. Vi skippade stigen genom björkdungen. Alva sov sig igenom kaoset.

Idiothundägare som inte kan ha koll på sina lösa hundar.